Sommarlov

Idag är det nästan precis en vecka sedan jag, efter många om och men, skickade in första årets sista tenta. Det är nästan precis en vecka sedan jag och Rasmus stod på vår fina balkong och skålade i nyinköpt alkohol från Tyskland för att fira att sommarlovet äntligen är här. Det är nästan precis en vecka sedan vi packade oss ner till vår soliga Ellstorps-park för att fira Hannas examen med underbara människor, sol, dans och god mat och dryck. Kvällen resulterade i det perfekta startskottet för en sommar jag tror kommer bli något alldeles speciellt.
Idag är det exakt en vecka sedan jag och Rasmus flyttade in hos våra vapendragare Alex och Erika för att ge ordet lyx-festival en helt ny innebörd. Det är exakt en vecka sedan vi tände grillen, blandade vår första drink och välkomnade fyra dagars S!esta! Efter månader av väntan var mina förväntningar på detta spektakel näst intill skyhöga. Trots detta kan jag såhär i efterhand konstatera att det hela blev så mycket bättre än jag någonsin trott. Med The Ark som öppnar festivalen som bara The Ark kan göra, lata dagar i en stekhet park, fantastiska middagar med mumsiga drinkar och S!estakvällar när de är som bäst kan det inte bli annat.
Min första sommarlovsvecka känns svårslagen och förutom ovannämnda händelser har den även bjudit på:
- Första-året-är-avklarat-middag i Bökhult
- Fotbollsmatch, 6:e juni-middag och skymningskonsert
- Många lata timmar i solen och hängmattan
- Mysiga dagar på Skolgatan och en tur hem till Malmö för att lämna av mamma som nu befinner sig på Mallorca

Malmoe

Publiksorl och engelska kommentatorer är inte direkt någon ovanlighet här på Ellstorpsgatan. Det ovanliga i det hela är att det i soffan ligger en lillebror istället för en pojkvän. Som ni då räknat ut har lillebror Johan följt med mig hem till Malmö denna tisdag. Dagen har hittills bjudit på tågresa, lunch på Entré, en snabbvisit på skolan för en 20 minuters lektion, shopping i stan samt mys i lägenheten. Nu inväntar vi Rasmus och när klockan slår 19.00 ska vi äta middag på O'learys. Kvällen bjuder sen på ännu mer fotboll och jag är så glad över att ha båda mina favoritkillar här!
Imorgon åker Johan hem igen och fortsätter sitt höstlov i Älmhult. Mitt såkallade höstlov rullar vidare i Malmö. Dock har även jag fått mig en dos Smålandsluft i helgen med två nätter hemma i Älmhult och två i Virestad. I fredags hölls kalas för Rasmus i Arnanäs med mycket trevligt sällskap och mycket god mat. Helgen har även bjudit på en massa mys på Skolgatan, IKEA-shopping med mormor, filmkväll på Arnanäs, kalas i Sutarekull, middag hos mormor och morfar samt umgänge med familjen. Det har varit supermysigt!

Kontraster.

När jag kom hem från skolan idag möttes jag av en överraskning.
I hallen fanns en skokartong som inte var där när jag lämnade lägenheten imorse.
På skokartongen låg en lapp från min kära Rasmus.
Och i skokartongen fanns dessa:
Jag älskar dem! Jag älskar dig!

Så många tårar, så mycket kärlek.


Idag har varit en jobbig dag.
Idag kl. 11.00 satt vi alla samlade i Stenbrohults kyrka för att på något sätt säga hejdå till dig.
Det var svårt, det var fint. Det var tårar, det var saknad. Det var sorg och det var fruktansvärt.
Men samtidigt, mitt i alltihopa kom jag på mig själv att le. Det var när Rasmus läste din IKEA-dikt. Jag kunde inte hålla tillbaka leendet för det var så mycket du och det fick mig att känna ett uns glädje mitt i allt det svåra.









Dessa bilder gör mig så glad, Gabbe.

Tack för allt, vi ses i körsbärsdalen!

IKSC

2008-06-30, 20:48:43 - "Första dagen på jobbet är nu över och jag måste säga att jag lugnt kan pusta ut. Visst, den kommande veckan är introduktion och upplärning men stället är toppen och min grupp är hur trevlig som helst. I like it a lot! Även om jag nu kommer sitta inne på ett kontor större delen av sommaren så känns det faktiskt bra. Dagen flöt på i en hiskelig fart och jag känner mig redan som hemma."

Två år, en månad och 12 dagar senare är jag klar med mitt sista kvällspass och har stämplat ut från IKSC.

Mot nya äventyr!


Semester



Jag har inte riktigt förstått det än. Dagen har varit kaos, men nu sitter jag här och kan inte bestämma mig för vad jag ska göra. Ska jag packa lite till? Stänga igen väskan och hoppas att allt är med? Lägga mig och sova en stund? Fortsätta slösurfa bort min dyrbara tid på Internet? Även om det sista alternativet känns mest lockande kan jag inte riktigt få ro i kroppen här heller. När jag stämplade ut idag och småsprang till gymmet i regnet förstod jag nog inte riktigt att jag inte ska stämpla in igen förrän den 1 juli. Alla dessa dagar, från imorn till den 1 juli kan jag göra precis vad jag vill. I USA. Jag har semester och imorn flyger jag till USA.
Jag, kärlek, Alex och Erika.

Det kommer bli hur bra som helst!


Minnen som får mig att le



Idag när jag gick förbi vildtomten såg jag hur underbart fina äppelträden är.

Eva, kommer du ihåg när vi var små och klättrade upp till toppen för att ta en tugga på varje äpple för att sen låta de hänga kvar?

09.01.19




1 år av kärlek.

Paradise






Jag vill tillbaka!

Final countdown

Efter noga urval har jag precis lagt ner en mindre kollektion solskydd i vår packning. Eftersom Rasmus jämfört min  bleka (dock mycket hälsosamma) hudton med hans beiga vägg känner jag att det där med att åka till ett land, där det inte regnat sedan begynnelsen, utan en mindre uppsjö skydd är sådär genomtänkt.

Med detta sagt tänker jag posta mitt första inlägg på över en månad och avsluta med ett litet löfte om bättre uppdatering till mina trogna läsare och kära vänner Hanna och Eva.


Egypten









19/11-26/11

Du & jag i El Gouna

Weekend.

Samma sekund som kön på IKSC är borta tar fram mina rådjursögon, gräver efter mitt allra fjäskigaste leende och ber så snällt jag kan att få flexa. Två sekunder senare stämplar jag ut från mitt fredagskvällspass och nu kan äntligen det som visar sig bli en av de underbaraste helgerna på länge ta fart. Min kärlek hämtar upp mig på jobbet och turen mot Helsingborg kan börja. Denna fantastiska stad bjöd på följande:

- Mat på Harrys
- Promenad i parken
- Underbar utsikt
- Hotelllakan av siden
- Sveriges bästa hotellfrukost
- En hel massa mys
och sist men inte minst en dag av shopping.

Jag måste säga att Helsingborg, efter denna vistelse, samlade 1000 pluspoäng och att jag nog blev lite kär i dess vackra byggnader och små gator.



Kvällen blev lugn med riktigt god mat, naturgodis i överflöd och en bra film.

Så var det söndag och dags för mig och Sibbe att fira vår kära vän Dennis. Spel, god mat och trevligt sällskap avlöste varandra denna eftermiddag i Bråthult och innan vi visste ordet av var vi påväg till Virestad och match på Kvarnavallen. 90 minuter, 1 poäng, glada skrik och en lättnads suck senare var vi påväg hem igen.


Helgen har även bjudit på:
- Sol i massor, vilket resulterade i en stunds solning på altanen.
- En visit hos mormor och morfar med äppelkaka.
-...Och en hos pappa utan äppelkaka.
- 19 september, med andra ord 8 månader med den bästa som finns.


Så GRATTIS underbara Denniiiis!



(Mata katten?)


IKSC

Igår var det Kick-Off med jobbet.

Det såg ut ungefär såhär:


 

Det började på Skolgatan och slutade i en varm bastu på Eriksgatan. Däremellan var det montering, målning, pimpning, grillbuffé, dans, lekar och en hel massa skratt.

 

Vi rundar av här och låter denna bild summera kvällen:

 

 

 


4 veckor av ren lycka

Fredag och sista dagen på min första semester.
Jag hade kunnat sitta här med ångesten stående i halsen och paniken resande upp över öronen.
Jag hade kunnat gräma mig över att den redan är över. Över att det alltid går för fort. Över att jag kan räkna de dagar då vädret varit på min sida med min ena hand. Över att lata dagar, galna upptåg och "att ta dagen som den kommer" på måndag kommer vara långt borta.

Men nej, det tänker jag inte göra.

För även om det känns lite jobbigt att återgå till ruiner och vardag om bara två dar så kan jag inte vara annat än lycklig. Jag har 4 veckor av lycka i renaste form bakom mig och när jag tänker tillbaka är det omöjligt att inte le. Det känns meningslöst att sitta här och försöka hitta ord som kan beskriva allt som hänt de senaste veckorna. Jag kan omöjligt ge det rättvisa ändå. Jag kan omöjligt beskriva hur mitt hjärta gjort volter då jag varje morgon fått vakna, och varje kväll fått somna, jämte min kärlek.



































All kärlek.

Kärlek.



6 månader med dig.





Rasmus









Fjärilar i min mage och du gör mig så lycklig.

We're the trees still green in november

Fyra dagar av ledighet går alldeles för fort. Speciellt när det finns så mycket man vill göra, och så mycket man bör göra.

Efter jobbet i onsdags gick jag och min fina röda ros från IKSC till Meeting och Travel Service där Rasmus befann sig. Till min förtjusning hade regnet nu slutat falla och vi tog oss bort till Björkparken där det vankades bal. Klänningar och fotoblixtar om vartannat och jag kan inte säga annat än att en del av mig längtade tillbaka sisådär 372 dagar. Ska jag vara ärlig kan jag inte riktigt komma ihåg hur den resterande delen av denna onsdagskväll såg ut. Jag antar att den var lugn. Jag vet att ett och annat telefonsamtal ägde rum. Och att jag för första gången på 14 nätter skulle somna utan Rasmus arm under huvudet.

När jag lyckats somna i min 90 säng som nu tycktes vara alldeles för bred skulle jag även lyckas vakna. Jag hade storslagna planer på en joggingtur till bökhult följt av en lång dusch och en lika lång frukost. Men när jag tillslut verkligen vaknade av alarmet jag ställt insåg jag att jag tryckt på snooze-knappen inte mindre än 9 gånger. Joggingtur var med andra ord bara att glömma. När jag gjort mig iordning var det dags för mig att för första gången få vara med om ett äkta torsdags-stoj. Ingrid och Olle bjöd på en riktigt god lunch och jag fick äntligen se Kizz på skolgården.
Mätt och belåten styrde jag mina steg mot Fontänhuset och mamma. En trevlig stund i värmen (!) senare var det dags att träffa John och hux flux hade även torsdagen försvunnit.

Fredag och det var dags för skolavslutning och student. Jag, mamma och Sibbe gick dagen till ära till kyrkan för att kolla på lillebror som slutar 8:an. Alltid lika mysigt. På vägen ut ser jag vita hattar. Jag hör tutor och visselpipor. Studentsånger hit och dit. En klump i magen jag snabbt försöker, och lyckas, tycka bort.
När jag och Sibbe gjort byn osäker ett tag delade vi på oss och jag försökte få styr på mig själv. Sen var det dags att ta sig till Haganässkolan och utspringning. Stress och fläng hit och dit, ett par tårar och en massa lycka. Turerna runt torget tog en evinnerlig tid och jag gav upp.
Första stoppet för kvällen blev Cillan. Många kära återseenden och en mycket trevlig studentfest. Tackar och bockar! När den goda maten lagt sig till rätta i magen var det dags att dra vidare mot stopp #2, Rille. Där var kalaset i full gång. Skålar i cider och tackar för ännu en trevlig tillställning. In i bilen och vidare mot Källargatan. Sista stoppet görs och vi är först att dra våra moves på dansgolvet. Men innan jag egentligen hinner fundera över var allt folk egentligen är är det knökfullt överallt. Precis som det ska vara. Slocknar gör jag med min fina jämte mig på Skolgatan och vaknar med pulserande fötter.

Seg som få. Lyckas efter många om och men ta mig upp ur sängen. Funderar över hur detta egentligen ska sluta. Frukost äts samtidigt som skratt efter skratt avlöser varandra när kort på en yngre Emelie dyker upp.
Dagens utflykt blir Virestad. Jag och mamma får guidade turer runt skog och mark och jag förundras över hur fin den svenska sommaren verkligen är. Kaffe, mandelkubb, föräldrar, hundar och en mysig promenad senare körde vi hemåt.
Kvällen tillbringades på Köpmangatan 18. En mysig lördagskväll med kycklingtacos, en mindre bra film, midsommarprat och trevligt sällskap av Raztaz och Slibb. Sommarluft och en massiv promenad gjorde mig sedan redo för sängen.

Klockan ringde och fel knapp blev intryckt. Bra och inte. Vaknar ändå, imponerande nog, i vettig tid och planerna på en långpromenad sätts nu i verket. Men först är det dags att göra dagens, eller månadens, goda gärning genom att hjälpa ett vilset litet barn. Efter en timmes lirkande och letande visar sig lycka i renaste form då mamma och barn återförenas.
Jag och Rasmus är nöjda med vår insatts och sätter fart mot Haganäsrundan. Fort går det och helt plötsligt sitter vi på mormor och morfars altan. Nästa punkt att pricka av är Specab och sedan stapplar fyra trötta ben hem igen. Resten av dagens soltimmar tillbringas i horisontellt läge på altanen, där vi lapar sol. Mycket mysigt! Nu är det söndagskväll och umgänge med John väntar.  Trevligt!

 

Än en gång har det gått en månad sen jag skrev något av värde. En månad av sol. Och regn. Av lycka, och krig med känslor. En månad av jobb, och ledighet. Av mys, och kärlek. Precis som vanligt.

Jag har muuust med världens bästa vänner.

Skrattat och varit lycklig med min kärlek.

Varit på S!esta med en stor del av de jag tycker bäst om i hela världen.

Haft det underbart med Rasmus i Malmö.

Grattat och firat Daisys student.

Jobbat, partajat och team-buildat med jobbet.

Fått fast kontrakt på IKSC.

Sett världens sötaste kisar och besökt Helsingborg med Svenssons.

Fiskat i Virkan.

Promenerat.

Godbitar plockade ur ännu en fantastisk månad med er.

 


Hjärta på sniskan.



Annanaspaj fyller mig till bredden och ni gör mig så lycklig!


De växer och knakar.

15 år och 4,5 cm långre än sin storasyster. Jag måste nog inse att min lillebror faktiskt inte är så liten som jag vill och tror.

Mätt och besåten har jag precis traskat hem från Johans födelsedagskalas#2. Denna gången firade vi på V.Backgatan med Jönssons. Jag saknade mina kvinnliga föjleslagare och åt vitlök så det stod härliga till! Öppnar jag munnen har jag en känsla av att Allan snart kommer undra vad i hela friden det är som doftar vitlök. Det tränger igenom väggar och väcker döda.

Vacker sång, avsaknad av Åke-tal (!), kusinmys, pussar och kramar från min underbara Dennis, mopedåk och glass i stora lass. Med andra ord ett mycket trevligt kalas och jag älskar de små liven, även om bara ett är litet numera.



Nu ska jag ta mig upp för trappan och ner i sängen. Inte alls lika kul utan min kära.

Hostar ut all vett och gör plats för saknad.

Host, fräs och suck. Tur i oturen att jag är ledig idag för antalet normala ljud som kommit ur min mun under dagens vakna timmar är lätträknade.

Ingen ork och all kraft jag samlat gick åt till en promenad med min saknade och älskade ipod. Det är nog allt av värde jag gjort idag. Stapplat rundor runt Klöxhult och funderat så det knakat.

Utmattad kröp jag upp i soffan med min vetevärmare och ett par koppar te för ett försök till att dämpa min Mallorca-saknad. Ett försök till att fylla det som ekar i min mage. Tanken vad god med resultatet blev det motsatta. Jag vill inget annat än tillbaka.

När saknaden helt tagit över min kropp och det inte fanns mycket mer att förlora tog jag det stora steget. Jag vägde fram och tillbaka. Velade hit och dit och varnade mig själv för att det skulle bli jobbigt. Men tillsist kom jag fram till att det nog är dags att släppa taget om det gamla och istället kunna glädjas av det igen. Därför värmde jag en ny kopp te och satte mig tillrätta framför student 2008. Aj. Aj vad ont det gjorde men oj vilken glädje!


Klockan slår nu sju och Eurovision-semifinalen hos Eva närmar sig. Jag längtar efter er.




SP05Ei, jag saknar oss.

Tidigare inlägg
RSS 2.0