Grant my last request and just let me hold you
Så nu ger jag upp.
Idag har jag och Hanna spenderat ännu en fredagskväll på Haganässkolan. Okej, det har i och för sig bara hänt en gång tidigare, men det var också en gång för mycket. Nu är det två gånger för mycket. I alla fall är vi nu klara med vår skriftliga del av projektarbetet och klockan halv sju pressade vi in det i Marias fack, trevlig läsning Maria! Och trevlig läsning Hanna och Emelie, det ska bli kul att se hur många fel och konstiga meningar vi lyckats få ihop denna gången.
Nu är Irland inte lång borta och imorgon vid denna tiden närmar vi oss förmodligen Galway. Två veckor av skratt, mys, SP05Ei, praktik och guinness. Jag tror det blir underbart!
Vi ses den 4/5.
♥
En dag kvar.
Jag kan inte riktigt förstå hur jag, varenda gång jag ska packa, kan bli lika förundrad över hur svårt det faktiskt är. Jag befinner mig just nu mitt i en packningspaus och har sakta med säkert börjat inse att detta inte blir lika enkelt som jag först trott. När jag började denna packning tidigare idag var jag vid gott mod. Jag hade letat upp den största väska min familj äger, och tänkte i och med detta att det inte längre skulle vara några problem. Men ack så fel man kan ha. Nu när jag ett tag senare står här och tittar, först på min väska, där de lediga ytorna som tidigare såg oändliga ut blir mer och mer obefintliga, och sedan på det klädberg jag byggt upp jämte min säng slår det mig; Emelie, detta kommer aldrig gå.
Idag var det avslutning på barngymnastiken med lek, glass och kramkalas. Det är konstigt att man kan bli så glad bara av att se dessa barn. Jag måste erkänna att jag kommer sakna dem över sommaren, ganska mycket faktiskt.
- "Jag är singel, så jag får sova var jag vill!" :)
so much to do, so little time.
Om någon vill vara snäll och packa min Irlandsväska, ge mig 700 euro, skriva klart mitt projektarbete, läsa mina engelskaböcker, och min svenskabok, skriva en jämförande analys, och en bokredovisning, ge mig något att säga på paneldebatten imorgon, göra mitt Scientologiarbete, ge mig ett jobb, och kanske en ny hjärna så jag kan få in i alla fall ett mattetal till det nationella provet, fixa mina studentkläder, och mina balkläder, göra mitt filosofiarbete, mitt engelskaarbete och min engelskaredovisning, fixa min ipod, och gärna även min mobil, så hade jag kanske kunnat dra lite på smilbanden.
Anna, jag tror att jag behöver en kram.
-
min vän är nog det vackraste som finns.
S!esta.
Nu känns det inte lika avlägset längre, och det tycker jag om.
Det kommer bli helt underbart, och jag längtar, längtar och längtar.
studera.nu
I need you.
Födelsedag.
Idag är ingen vanlig dag, för det är Dianas födelsedag.
Tänk att du blir hela 19 år idag, jag tycker inte det är längesen du fyllde 13.
Hoppas i alla fall du haft en undebar dag!
Grattis igen hjärtat. ♥
Suddigt kort, men det ger minnen.
Påväg in i väggen.
På lördag klockan 12.53 går alltså tåget. Tåget som ska ta SP05Ei bort från Älmhult och skolan i två veckor. Tänk att det är mer än sju veckor sedan jag skrev att det bara är åtta veckor kvar, innan vi ger oss av till Irland. Det känns som att det var igår och jag är inte mer redo för det nu än jag var då. Det kommer jag inte vara på fredag heller, om jag känner mig själv rätt. I vilket fall som helst så ska det bli skönt att komma iväg. Även om det just nu tar emot lite att lämna det fina vårvädret och allt vad det innebär så tror jag att vi kommer ha det hur bra som helst. Jag menar, jag åker ju iväg med min underbara klass, då kan det inte bli annat än toppen.
Men det är på lördag det. Innan dess har jag sex maffiga punkter på min lista att stryka över. Undra hur glad jag kommer vara när denna vecka äntligen är över.
Nej, gud vad jag klagar.
Att du kan vara så nära, men ändå så långt bort.
Det är inte såhär det ska vara.
♥
The music sounds better with you.
I fredags var det äntligen dags för studentfest. Speakeasy var bokat, färg bestämd, förfest klar och festsuget vi byggt upp under några veckors tid vad det inget fel på. Trots månda suckar, mycket krabb och tråkigheter under veckan, som alla hade med denna studentfest att göra, så blev det helt kalas! Det blev alltså, tillslut, en riktigt lyckad kväll och jag kan inte mer än tacka alla som gjorde den oförglömlig.
Efter att ha dansat och skrattat bort fredagskvällen ringde klockan och det var dags att dra sig upp ur sängen. Efter en mysig frukost med Anna-Carin, Dennis och John begav jag mig till Haganäs för att sedan sätta mig i en bil till Växjö och Teleborgshallen. Efter X antal kommentarer om hur pigg jag såg ut denna morgon körde vi tillslut iväg. Nu väntade tävling och nervositeten smög sig säkta men säkert på. Efter sminkning, hårfixning, träning och väntan var det tillslut vår tur att entra golvet, först av alla. Det gick som smort och nu väntade ännu lite väntan. Tillsist var det dags för domarna att ge sin slutliga dom och efter en motivering och många hårda hjärtslag fick vi reda på att första pris gick till Älmhults gymnastikklubb! Glädjeyra utbröt och tårar föll, äntligen fick vi vinna en tävling!
När chocken lagt sig stannade vi kvar i Växjö för att kolla in tumblingtävlingen med dubbelvolter och salton hit och dit. Tillslut begav vi oss i alla fall hem och nu väntade stugmys. Rebecca, Eva och Hanna kom och hämtade mig och vi körde mot Rebeccas mysiga stuga. Kvällen bjöd på mys, god mat, film och vila. Vi har nog aldrig varit så sega som vi var denna kväll, men mysigt hade vi!
Vi vaknade idag i vettig tid, gick upp, gjorde frukost och plockade iordning. Därefter begav vi oss mot Älmhult (jag måste påpeka att denna bilfärd kändes säkrare än de tidigare) och vi kom hem till våra gigantiska högar med skolarbete. Frågan är då varför jag inte fått något skolarbete gjort?! Jag kan inte ens stryka över en enda sak på min att-göra-lista, det känns inte jättekul. När veckan är slut däremot kommer jag kunna stryka över hela fem saker, och plötsligt ser livet lite ljusare ut. Men det är på fredag det. På fredag är det även sista kvällen hemma innan två veckors praktik på Irland. Herregud. Herregud. Hjälp mig.
I vilket fall som helst så var denna helg perfekt! Ge mig fler helgen som denna. Tack vänner!
The worlds greatest, kärlek i massor!
Anytime.
/EmelieRebecaJönsson
Fredag.
Imorgon väntar dock ännu en dag i skolan. Det är nämligen dags för högskoleprovet, så jag har med andra ord frivilligt anmält mig till en heldag i A8 på Haganässkolan. En hel lördag på Haganässkolan. Jag kan inte förstå varför jag gjort detta, varför jag valt att göra detta prov, en gång till. Precis som att det inte räckte en gång, fick jag inte nog bevis på att jag inte kommer kunna söka in på universitet med hjälp av detta prov? Tydligen inte. Så imorgon är det dags igen, ni kan ju hålla tummarna för att det ska gå i alla fall lite bättre imorgon. Det vore bra.
Nog om detta.
Jag kom precis in från en härlig liten promenad. Byn-Willys-hem-SkoDig-Biblioteket-hem. Under denna lilla bit hann jag råka ut för en serie mindre roliga saker. Första tråkigheten inträffade på JC. Jag kom in i affären och möttes av en helt otroligt fin klänning. (Vi pratar potensiell studentblåsa) I alla fall, jag tog några närmande steg, vänder på prislappen och vips. Helt plötsigt var det inte lika kul längre.
Andra tråkigheten inträffade då jag var påväg hem från Willys. Jag hade handlat matlagningyoghurt och lagt dessa paket i en liten gratis plastkasse, snål som jag är. Jag gick och svängde med min påse, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Tillslut såg jag två paket matlagningsyoghurt flyga framför mig och landa på marken. Påsen hade gått sönder.
Den tredje och sista tråkiga grej som inträffade var följande: Av någon anledning bestämde jag mig för att jag kanske skulle gå och låna den där engelskaboken på biblioteket idag, så har jag den iallafall hemma, om jag skulle få för mig att börja läsa. Sagt och gjort, jag styrde stegen mot biblioteket och kände mig hemskt duktig. Men vad upptäcker jag när jag kommer fram om inte att dörrarna är låsta. Jag tittar på klockan och inser att jag är 10 minuter sen. I ren protest tänker jag nu inte låna någon engelskabok längre.
Jaja, vilket väldigt informativt och onödigt inlägg detta blev.
Men i alla fall, solen lyser och jag är glad.
Dag X
Okej, mitt förra inlägg om Dag X var kanske lite väl långt, det kan jag hålla med om. Men det tog riktigt lång tid att skriva, riktigt lång tid. Men ja, nu kan jag inte publicera det längre, eftersom jag tryckte bort det. Som om inte detta vore nog har jag nu ont i halsen, jag fick visst ur mig ett litet skrik när jag insåg vad jag gjort.
Här kommer iallafall en kort version av det förra inlägget, en sammanfattning av en dag jag sent kommer glömma.
Onsdagen den 2 april satte vi oss, i ottan, i bilen och styrde mot Växjö och Dag X. För sista gången skulle vi nu slava på denna UF-mässa. Det blev en dag av massa skratt och galna upptåg. Jag och Totte fick klara oss själva i grupp tre. Trotts att Marcus var sjuk tog vi oss alltså igenom dagen och våra uppdrag med bravur! Vi spenderade första timmen i informationdisken, innan mässan ens öppnat, vilket medförde att vi inte hade allt för mycket att göra. Som sällskap hade vi resten av vår kära klass som inte heller hade mycket för sig, det blev en trevlig timme av skratt och taskiga kommentarer, som alltid. Efter detta följde en timmes välbehövlig paus. Tack kära planerare för att du planerade dagens schema så bra, tack!
Dagen flöt på och vi fick stå i garderoben, dela ut informationslappar, passa lekhörnan och byta parkeringen mot städning. Städning var förövrigt inte någon bristvara igår. Jag har träningsvärk efter allt sopande, det säger i alla fall lite om hur det såg ut på läktaren som blev min, Hanna och Rebeccas syssla. Det var här Rebecca la sig i/på äppelmos/skrutt och fick ny energi efter att ha suttit och stirrar ut i tomma intet obehagligt länge ;).
Efter ett tag tröttnade jag i och för sig på min sopkvast och bildade ett team med Totte och Rickard. Vilket dreamteam detta visade sig vara! Vi fick hemskt mycket gjort med vår sopsäck och sopskyffel, verkligen!
När klockan närmade sig sex övergav vi Tipshallen och styrde istället stegen mot Konserthuset, där slängde vi i oss middagen och hoppade över minglet.
Vi körde alltså hem mot Älmhult tidigare än väntat och i bilen visste vi alla att vi nu inte kunde skylla på att vi inte haft tid att plugga till det kommande rättskunskapsprovet om vi kom hem tidigt. Vi bestämde oss istället för att ge oss ut på äventyr och efter x antal ideér, både bra och mindre bra, hamnade vi tillslut i Virkenhult. Innan vi visste ordet av stod vi på bryggan redo att hoppa. Okej, redo måste jag väl erkänna att jag aldrig var, men hoppade det gjorde vi. När mina tår nuddade vattenytan utbröt någon form av panik, fy farao vad kallt det var! Inte för att jag väntat mig något annat, men herregud! Vi överlevde iallafall och körde i en varm bil hem till kära Älmhult utan några poliser eller händer på biltaket.
När jag kom hem i body och t-shirt, blöt i håret och med byxorna i handen trodde mamma först att vi krockat. När jag berättat för henne om vårt lilla äventyr var allt hon hade att säga följande: Ni är ju helt underbara!
Eva, Emelie, Rebecca, Hanna
Sammanfattningsvis kan jag väl säga att denna dag blev ännu en helt underbar dag tillsammans med de bästa. SP05Ei, något utöver det vanliga!
TACK!
-"Var fan ska du? Va? Va? VA?! Blinka då! BLINK BLINK! Jaha, du skulle rakt fram."
-
Nu har jag suttit HUR LÄNGE SOM HELST, och skrivit ett blogginlägg om gårdagen.
Och så trycker jag bort det.
Perfekt!
Påsklov
Påsklovet är nu förbi. Ett lov som hade stor potential till att bli helt super. Och det blev det. Torsdagen den 20 mars, efter 70 minuters matteprov i aulan blev det äntligen lov. Lov och ledighet i 10 dar. Dock blev jag en aning besviken då jag trott att vi skulle vara lediga även imorgon, alltså 11 dar. Vart jag fått detta ifrån vet jag inte, men fel hade jag i alla fall.
Nedan följer en liten sammanfattning av mitt livs sista lov, helt otroligt deprimerande. Men ett bättre avslutande lov än detta kunde jag nog inte fått.
Torsdag kväll och ryktet hade även nått vår lilla vänkrets; Robin skulle spela på Puben. Ingen behövde någon längre eftertanke och med siktet inställt på en kväll med härlig musik och dans planerade vi förfest. Förfest blev det, en förfest som tog ny form och istället blev en helmysfest eftersom Robin fått veta att han nu inte skulle spela längre. Dundermiss av puben, men vi hade trevligt ändå!
Första lovdagen och det var dags för Speakeasy! Äntligen. Vilken kväll det blev. Det började med förfest i stugan, en av de värre förfesterna på länge, och slutade på Speakeasy. Hur kul som helst. Det blev verkligen en toppenkväll. Jag bugar och bockar. På väg hem blev det prat om morgondagen och Granada. Glada i hågen sa vi att det klart vi ska med till Granada! Och ja, vid 8 snåret ringer Eva och kollar om jag fortfarande är sugen, och efter en liten stund befinner vi oss på förfest. Vi kom även tillslut till Granada, där vi fick dansa av oss en stund. Det var sjukt kul och jag kan inte annat än tacka Eva för en toppenkväll!
Klockan ringde och arbete stod på schemat. Servering på Speakeasy, Maj 50 år. Jag och Hanna begav oss till Källargatan 17 vid lunch och gick med trötta steg, 15 timmar senare, hem. Under dessa 15 timmar hade vi dukat, donat, diskat, servat, fixat, städat, torkat, trallat, visslat, skrattat och ätit världens godaste tårta. Det var en riktigt trevlig kväll med mycket, men roligt, arbete och vi har nu de härligaste arbetskamraterna man kan tänka sig!
Bättre start på lovet är nog en omöjlighet, tack för en helt fantastisk helg mina kära vänner.
Veckan har också haft sina goda stunder. Faktum är att den nästan enbart bestått av goda stunder. Det har blivit mys och frack-provning med Eva och Sibbe, föreläsning om marknadsföring med Almi och min kompanjon Hanna. Onsdagen bjöd på massa fika och mys med Sibbe, Rebecca, Hanna och Eva. Jag har även fått träffa Diana, som både bjöd på mumsig kycklingpasta och en klockren väska. Tack!
Fredagen startade med inköp av nya brillor och sedan bar det av på uppdrag till Växjö med Sibbe och Stina. Vi skulle hitta en kostym till studenten, vilket vi gjorde, och mycket mer därtill. Därefter var det äntligen dags för klassfest med kära SP05Ei. Det lagades tacos, dansades, kramades och pussades. Slutligen hamnade vi på Puben för ett litet avsked. Där träffade jag på gamla klasskamrater, vilket var väldigt skoj. Kvällen var trevlig och jag kan än en gång konstatera att jag har världens bästa klass!
Efter en välbehövlig sovmorgon begav jag mig till Haganäs där det väntade innebandy med Eva, Dennis och Sibbe. Det var trevligt och kvällen fortsatte i samma trevliga stämning. Jag och Dennis orkade inte göra så vidare mycket av denna kväll. Istället åkte vi och inhandlade glass och satte oss i soffan för att kolla på Körslaget. Det var hemskt skönt och mysigt med en hemmakväll! Vi fick ett kort besök av Sibbe och därefter ett längre av John. Det var trevligt och det blev inte mycket sömn eftersom klockorna nu skulle ställas om till sommartid.
Idag var det alltså sista dagen på lovet, men eftersom jag har haft ett sånt toppenlov känns det faktiskt inte så farligt. Dagen har bjudit på mysiga promenader, jobb, tre lost-avsnitt och sist med inte minst spinning. Så ja, imorgon börjar skolan igen. På onsdag är det i och för sig Dag X, vilket betyder ett litet men trevligt avbrott från den vanliga skolan. Där ska vi jobba och slita för sista gången, men det ska bli skoj.
Igår var det förövrigt tre veckor till Irland. Jag kan fortfarande inte förstå vart tiden tar vägen.
Paolo Nutini - alltid mitt i prick.
/ EmelieRebecaJönsson
