Kontraster.
När jag kom hem från skolan idag möttes jag av en överraskning.
I hallen fanns en skokartong som inte var där när jag lämnade lägenheten imorse.
På skokartongen låg en lapp från min kära Rasmus.
Och i skokartongen fanns dessa:
Jag älskar dem! Jag älskar dig!
Så många tårar, så mycket kärlek.
Idag har varit en jobbig dag.
Idag kl. 11.00 satt vi alla samlade i Stenbrohults kyrka för att på något sätt säga hejdå till dig.
Det var svårt, det var fint. Det var tårar, det var saknad. Det var sorg och det var fruktansvärt.
Men samtidigt, mitt i alltihopa kom jag på mig själv att le. Det var när Rasmus läste din IKEA-dikt. Jag kunde inte hålla tillbaka leendet för det var så mycket du och det fick mig att känna ett uns glädje mitt i allt det svåra.
Dessa bilder gör mig så glad, Gabbe.
Tack för allt, vi ses i körsbärsdalen!
