Rasmus









Fjärilar i min mage och du gör mig så lycklig.

We're the trees still green in november

Fyra dagar av ledighet går alldeles för fort. Speciellt när det finns så mycket man vill göra, och så mycket man bör göra.

Efter jobbet i onsdags gick jag och min fina röda ros från IKSC till Meeting och Travel Service där Rasmus befann sig. Till min förtjusning hade regnet nu slutat falla och vi tog oss bort till Björkparken där det vankades bal. Klänningar och fotoblixtar om vartannat och jag kan inte säga annat än att en del av mig längtade tillbaka sisådär 372 dagar. Ska jag vara ärlig kan jag inte riktigt komma ihåg hur den resterande delen av denna onsdagskväll såg ut. Jag antar att den var lugn. Jag vet att ett och annat telefonsamtal ägde rum. Och att jag för första gången på 14 nätter skulle somna utan Rasmus arm under huvudet.

När jag lyckats somna i min 90 säng som nu tycktes vara alldeles för bred skulle jag även lyckas vakna. Jag hade storslagna planer på en joggingtur till bökhult följt av en lång dusch och en lika lång frukost. Men när jag tillslut verkligen vaknade av alarmet jag ställt insåg jag att jag tryckt på snooze-knappen inte mindre än 9 gånger. Joggingtur var med andra ord bara att glömma. När jag gjort mig iordning var det dags för mig att för första gången få vara med om ett äkta torsdags-stoj. Ingrid och Olle bjöd på en riktigt god lunch och jag fick äntligen se Kizz på skolgården.
Mätt och belåten styrde jag mina steg mot Fontänhuset och mamma. En trevlig stund i värmen (!) senare var det dags att träffa John och hux flux hade även torsdagen försvunnit.

Fredag och det var dags för skolavslutning och student. Jag, mamma och Sibbe gick dagen till ära till kyrkan för att kolla på lillebror som slutar 8:an. Alltid lika mysigt. På vägen ut ser jag vita hattar. Jag hör tutor och visselpipor. Studentsånger hit och dit. En klump i magen jag snabbt försöker, och lyckas, tycka bort.
När jag och Sibbe gjort byn osäker ett tag delade vi på oss och jag försökte få styr på mig själv. Sen var det dags att ta sig till Haganässkolan och utspringning. Stress och fläng hit och dit, ett par tårar och en massa lycka. Turerna runt torget tog en evinnerlig tid och jag gav upp.
Första stoppet för kvällen blev Cillan. Många kära återseenden och en mycket trevlig studentfest. Tackar och bockar! När den goda maten lagt sig till rätta i magen var det dags att dra vidare mot stopp #2, Rille. Där var kalaset i full gång. Skålar i cider och tackar för ännu en trevlig tillställning. In i bilen och vidare mot Källargatan. Sista stoppet görs och vi är först att dra våra moves på dansgolvet. Men innan jag egentligen hinner fundera över var allt folk egentligen är är det knökfullt överallt. Precis som det ska vara. Slocknar gör jag med min fina jämte mig på Skolgatan och vaknar med pulserande fötter.

Seg som få. Lyckas efter många om och men ta mig upp ur sängen. Funderar över hur detta egentligen ska sluta. Frukost äts samtidigt som skratt efter skratt avlöser varandra när kort på en yngre Emelie dyker upp.
Dagens utflykt blir Virestad. Jag och mamma får guidade turer runt skog och mark och jag förundras över hur fin den svenska sommaren verkligen är. Kaffe, mandelkubb, föräldrar, hundar och en mysig promenad senare körde vi hemåt.
Kvällen tillbringades på Köpmangatan 18. En mysig lördagskväll med kycklingtacos, en mindre bra film, midsommarprat och trevligt sällskap av Raztaz och Slibb. Sommarluft och en massiv promenad gjorde mig sedan redo för sängen.

Klockan ringde och fel knapp blev intryckt. Bra och inte. Vaknar ändå, imponerande nog, i vettig tid och planerna på en långpromenad sätts nu i verket. Men först är det dags att göra dagens, eller månadens, goda gärning genom att hjälpa ett vilset litet barn. Efter en timmes lirkande och letande visar sig lycka i renaste form då mamma och barn återförenas.
Jag och Rasmus är nöjda med vår insatts och sätter fart mot Haganäsrundan. Fort går det och helt plötsligt sitter vi på mormor och morfars altan. Nästa punkt att pricka av är Specab och sedan stapplar fyra trötta ben hem igen. Resten av dagens soltimmar tillbringas i horisontellt läge på altanen, där vi lapar sol. Mycket mysigt! Nu är det söndagskväll och umgänge med John väntar.  Trevligt!

 

Än en gång har det gått en månad sen jag skrev något av värde. En månad av sol. Och regn. Av lycka, och krig med känslor. En månad av jobb, och ledighet. Av mys, och kärlek. Precis som vanligt.

Jag har muuust med världens bästa vänner.

Skrattat och varit lycklig med min kärlek.

Varit på S!esta med en stor del av de jag tycker bäst om i hela världen.

Haft det underbart med Rasmus i Malmö.

Grattat och firat Daisys student.

Jobbat, partajat och team-buildat med jobbet.

Fått fast kontrakt på IKSC.

Sett världens sötaste kisar och besökt Helsingborg med Svenssons.

Fiskat i Virkan.

Promenerat.

Godbitar plockade ur ännu en fantastisk månad med er.

 


RSS 2.0