Halmstad.
I lördags, den 22 november, var det äntligen dags!
Jag längtade till Halmstad. Jag längtade efter en helg med tjejerna. Jag längtade efter skratt med er. Jag längtade efter oss. Men, mest av allt längtade jag efter Matilda.
Denna morgon skrev vi historia när vi packade in oss, och våra väskor, i bilen och körde iväg.
Kan det vara så att vi lärt oss något efter alla de timmar vi kört runt i byn och yrat innan vi kommit iväg? Kan det vara så att alla faktiskt har lite bättre framförhållning numera, och är fördigpackade och klara när bilen tutar utanför. Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi måste helt enkelt haft tur, för det tog inte en timme att fylla bilen. Vi gled smärtfritt igenom Älmhult och vips så var vi påväg mot äventyr!
Vi kom tillslut fram till Matildas nya lya och efter vi konkat in all packning och haft kramkalas gav vi oss ut för lite shopping och lunch. Mycket folk och kallt väder, men det var en mysig runda och det blev god mat på Planka. Matilda fick agera langare och eftersom vårt schema denna helg var ganska fullspäckat fick vi efter ett tag traska hem. Då öppnades vinflaskorna och vi gjorde oss iordning. Matilda som pipit om en överraskning i några dagar lurade återigen ut oss på
Halmstads gator. Där trippade vi runt ett litet tag i våra klackar innan vi stannade vid en korsning.
-Nu är vi framme, sa Matilda.
Vi tittade på varandra och vände oss sakta om. Vi möttes då av spetsgardiner och en skylt med namnet Lustgården.
Himmelriket! var nog tanken som for igenom allas huvuden när vi öppnade den plingande dörren. Två timmar senare öppnades dörren igen och ut trippade 5 nya människor. Nog för att vi är öppna mot varandra i vanliga fall, men efter dessa timmar tog vi öppenhet till nya oanade höjder.
Efter en mellanlandning hemma gick vi gick vidare mot Harrys, HarrIs där vi avnjöt en underbart god middag! Efter middagen och fortsatt snack tog vi oss än en gång till lägenheten för att få i oss ännu lite vin och fixa det sista innan utgång. Här tappade vi dessvärre en av oss och fem blev alltså fyra.
Vi gav oss ut i natten och traskade bort till Moon. Vi kom in och upptäckte att Moon bytt ägare. Det var numera Thailändare som ägde stället. Det var Thailändare i garderoben. Thailändare i baren. Men ägnade vi en tankte åt det? Oh no! Att vår
handled pryddes av en stämpel med ett långt namn på V var inte heller något vi reflekterade över.
Thailändare eller inte. Folk på dansgolvet eller ej. Kvällen var hur rolig som helst!
Och vem behöver en övervåning, egentligen?
Efter några skrattanfall, hopp över svampar, sång, Hej mitt vinterland och dans kring granen skuttade vi upp och väckte Johanna med Heeeej Johanna, nu är vi häääär! Det måste helt enkelt vara den bästa väckningen hon någonsin varit med om!
Det blev en genomgång av kvällen innan vi slockade som små barn i våra sängar.
Morgonen efter var det väl ingen direkt överraskning att jag och Matilda var de två som sov längst. När vi alla var vakna var det enda som snurrade i våra tankar Espresso House! Vi kunde inte göra annat än lyda den röst som ekade i våra huvuden och jag fick äntligen min åh så efterlängtade Chai Latte. Där satt vi tysta i 1½ timme och sörplade och åt scones.
Sen splittrades vi. Eva gick på date, Johanna gick hem och jag, Hanna och Matilda påbörjade det som skulle bli en kort promenad. Några timmar senare ringde våra vänner och frågade var vi höll hus. Då hade vi varit på promenad i x antal
timmar. Mys! Vi gick och hälsade på Ozzy, tog en runda till vår gamla lekplats, pausade för underbar utsikt, hälsade på hos Rebecca och pratade, pratade och pratade. Det var den mysigaste promenaden på länge!
Efter en hel massa kramkalas och mys packade vi återigen in oss i bilen och körde till Älmhult. Det var immigt. Det var halt. Det var mörkt (!). Och det var en automatare. Jag kan säga att vi alla drog en lättnads-suck när vi passerade Älmhult-skylten!
Tack Gabbar, för en helt fantastisk helg. Och tack Matilda, för att vi fick komma. Ni är underbara.
♥
Jag längtade till Halmstad. Jag längtade efter en helg med tjejerna. Jag längtade efter skratt med er. Jag längtade efter oss. Men, mest av allt längtade jag efter Matilda.
Denna morgon skrev vi historia när vi packade in oss, och våra väskor, i bilen och körde iväg.
Kan det vara så att vi lärt oss något efter alla de timmar vi kört runt i byn och yrat innan vi kommit iväg? Kan det vara så att alla faktiskt har lite bättre framförhållning numera, och är fördigpackade och klara när bilen tutar utanför. Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi måste helt enkelt haft tur, för det tog inte en timme att fylla bilen. Vi gled smärtfritt igenom Älmhult och vips så var vi påväg mot äventyr!
Vi kom tillslut fram till Matildas nya lya och efter vi konkat in all packning och haft kramkalas gav vi oss ut för lite shopping och lunch. Mycket folk och kallt väder, men det var en mysig runda och det blev god mat på Planka. Matilda fick agera langare och eftersom vårt schema denna helg var ganska fullspäckat fick vi efter ett tag traska hem. Då öppnades vinflaskorna och vi gjorde oss iordning. Matilda som pipit om en överraskning i några dagar lurade återigen ut oss på
Halmstads gator. Där trippade vi runt ett litet tag i våra klackar innan vi stannade vid en korsning.
-Nu är vi framme, sa Matilda.
Vi tittade på varandra och vände oss sakta om. Vi möttes då av spetsgardiner och en skylt med namnet Lustgården.
Himmelriket! var nog tanken som for igenom allas huvuden när vi öppnade den plingande dörren. Två timmar senare öppnades dörren igen och ut trippade 5 nya människor. Nog för att vi är öppna mot varandra i vanliga fall, men efter dessa timmar tog vi öppenhet till nya oanade höjder.
Efter en mellanlandning hemma gick vi gick vidare mot Harrys, HarrIs där vi avnjöt en underbart god middag! Efter middagen och fortsatt snack tog vi oss än en gång till lägenheten för att få i oss ännu lite vin och fixa det sista innan utgång. Här tappade vi dessvärre en av oss och fem blev alltså fyra.
Vi gav oss ut i natten och traskade bort till Moon. Vi kom in och upptäckte att Moon bytt ägare. Det var numera Thailändare som ägde stället. Det var Thailändare i garderoben. Thailändare i baren. Men ägnade vi en tankte åt det? Oh no! Att vår
handled pryddes av en stämpel med ett långt namn på V var inte heller något vi reflekterade över.
Thailändare eller inte. Folk på dansgolvet eller ej. Kvällen var hur rolig som helst!
Och vem behöver en övervåning, egentligen?
Efter några skrattanfall, hopp över svampar, sång, Hej mitt vinterland och dans kring granen skuttade vi upp och väckte Johanna med Heeeej Johanna, nu är vi häääär! Det måste helt enkelt vara den bästa väckningen hon någonsin varit med om!
Det blev en genomgång av kvällen innan vi slockade som små barn i våra sängar.
Morgonen efter var det väl ingen direkt överraskning att jag och Matilda var de två som sov längst. När vi alla var vakna var det enda som snurrade i våra tankar Espresso House! Vi kunde inte göra annat än lyda den röst som ekade i våra huvuden och jag fick äntligen min åh så efterlängtade Chai Latte. Där satt vi tysta i 1½ timme och sörplade och åt scones.
Sen splittrades vi. Eva gick på date, Johanna gick hem och jag, Hanna och Matilda påbörjade det som skulle bli en kort promenad. Några timmar senare ringde våra vänner och frågade var vi höll hus. Då hade vi varit på promenad i x antal
timmar. Mys! Vi gick och hälsade på Ozzy, tog en runda till vår gamla lekplats, pausade för underbar utsikt, hälsade på hos Rebecca och pratade, pratade och pratade. Det var den mysigaste promenaden på länge!
Efter en hel massa kramkalas och mys packade vi återigen in oss i bilen och körde till Älmhult. Det var immigt. Det var halt. Det var mörkt (!). Och det var en automatare. Jag kan säga att vi alla drog en lättnads-suck när vi passerade Älmhult-skylten!
Tack Gabbar, för en helt fantastisk helg. Och tack Matilda, för att vi fick komma. Ni är underbara.
♥
Lena och Orup
I fredags när jag trippade min väg från jobbet till tåget som skulle ta mig till Växjö och mamma kunde jag inte hålla tillbaka det stora leende som satt sig fast i mitt ansikte. Det är en helt underbar känsla när jobbveckan är slut och man har en helg som inte kan bli annat än underbar framför sig. Det var precis så det var i fredags.
Mamma mötte mig på stationen och vi började vår jakt på en restaurang. Eftersom det var fredag var detta inte det enklaste. Det är ju till och med svårt att få plats på en restaurang i Älmhult en fredag, så jag vet inte varför tanken på att kanske boka ett bord inte slagit någon av oss. Efter lite letande hittade vi tillslut ett och vi fick komma in i värmen. Det blev en jätte mysig måltid med prat och god mat. Hade vi inte haft en tid att passa hade jag kunnat sitta där hela kvällen och bara prata, det är ju så mysigt!
Vi fick ta oss ut i kylan ganska snabbt igen och bilen rullade nu mot Teleborgshallen. Jag vet inte riktigt hur, men med lite viskningar och små pekningar hittade faktiskt jag dit. Mamma undrade varför jag pratade så tyst och osäkert när hon frågade vart vi skulle köra. Hade hon varit med i bilen till Ullared, Halmstad, Båstad eller egentligen vilken bilresa som helst så hade hon inte behövt fråga. Iallafall kom vi fram i tid och jag hade Gud på min sida då platsen framför mig i hallen var tom.
Sen började det. Lena PH och Orup. Det var faktiskt riktigt svängigt och bra och de bjöd på en jäkla show! Tre timmar senare rullade vi hem och jag packade min väska inför morgondagens utflykt.
♥
Mamma mötte mig på stationen och vi började vår jakt på en restaurang. Eftersom det var fredag var detta inte det enklaste. Det är ju till och med svårt att få plats på en restaurang i Älmhult en fredag, så jag vet inte varför tanken på att kanske boka ett bord inte slagit någon av oss. Efter lite letande hittade vi tillslut ett och vi fick komma in i värmen. Det blev en jätte mysig måltid med prat och god mat. Hade vi inte haft en tid att passa hade jag kunnat sitta där hela kvällen och bara prata, det är ju så mysigt!
Vi fick ta oss ut i kylan ganska snabbt igen och bilen rullade nu mot Teleborgshallen. Jag vet inte riktigt hur, men med lite viskningar och små pekningar hittade faktiskt jag dit. Mamma undrade varför jag pratade så tyst och osäkert när hon frågade vart vi skulle köra. Hade hon varit med i bilen till Ullared, Halmstad, Båstad eller egentligen vilken bilresa som helst så hade hon inte behövt fråga. Iallafall kom vi fram i tid och jag hade Gud på min sida då platsen framför mig i hallen var tom.
Sen började det. Lena PH och Orup. Det var faktiskt riktigt svängigt och bra och de bjöd på en jäkla show! Tre timmar senare rullade vi hem och jag packade min väska inför morgondagens utflykt.
♥
¿Cual es tú animal favorito?
- Vessla
Helgen är sedan några dar över. Det var en mysig helg.
Myskväll, Eva, Hanna, Martin, äppelvin, nötter, kinderchoklad, sovmorgon, Eva, Sibbe, "jag har aldrig", Sorello, Theas nya lägenhet, dans till egenkomponerade nostalgilåtar med Eva, sovmorgon, dans, promenader och springtur. Och så lite äppelkaka på det.
Helt enkelt väldigt mysigt.
♥
Helgen är sedan några dar över. Det var en mysig helg.
Myskväll, Eva, Hanna, Martin, äppelvin, nötter, kinderchoklad, sovmorgon, Eva, Sibbe, "jag har aldrig", Sorello, Theas nya lägenhet, dans till egenkomponerade nostalgilåtar med Eva, sovmorgon, dans, promenader och springtur. Och så lite äppelkaka på det.
Helt enkelt väldigt mysigt.
♥
Succé!
Vilken succékväll det var igår. Vart jag än vände mig såg jag succé efter succé. Det måste varit något i luften!
Denna helg invigdes med jobb. Jag jobbade kväll och det tycker jag inte om. Att jobba kväll en fredag är verkligen en nitlott! Skönt att det dröjer, i alla fall ett litet tag, tills kvällen är min igen! Jag fick ännu ett klagomål på min dialekt och jag kan inte förstå varför!
- Vad säger du?
- Emailprocessor.
- Professor?!
- ProCessor!
- Ja, Emailprofessor?
- P-R-O-C-E-S-S-O-R!
- Jaha, med en dialekt som din är det inte lätt att förstå ska du veta!
Tiden gick faktiskt ändå ganska fort och mina kunder var inte så sura. Inte lika sura som de kommer vara imorn, då det är måndag och sveriges befolkning har ångest. Ångest som går ut över oss stackare i telefon.
Med en timme kvar av jobbet ringde John och tog mig tillbaka till livet. Jag fick ett nytt fredagshopp och det hela resulterade faktiskt i en riktigt mysig kväll. Med riktigt god mat.
Lördagen hade några ograverade timmar och jag bestämde mig för att göra ett försök till att vända "det värsta jag någonsin sett" till: "nä men titta, vad fint du har det!". Om jag lyckades? Klart! Efter några timmar av vikande, putsande och annat som hör städning till, inkluderat att välta ner en full spann med vatten över hela golvet, blev mitt rum riktigt trevligt igen!
Mörkret föll och jag infann mig sedan hos Eva. Där var det förfest och liv. Det är alltid roligt hos Eva. Det spelar ingen roll om det är fest, djupa samtal eller häng i kojan under trappan, det finns alltid tid för skratt. Hej jag heter Kjell och jag är utklädd ikväll, sen var vi plötsligt på Speakeasy. Där var det tomt då vi var först. Snåla smålänningar. Men innan jag egentligen hann reagera var dansgolvet packat och moves drogs lite hit och dit.
Vi kom aldrig till torggrillen. Jag och Lucas fick ingen GT på TG. Istället blev det hejdå-kramar och mys i byn. Sedan var det dags för springtävling. Nej, innan springtävligen var det tynglyftning i form av varandra. Jag kan bara säga att jag är rätt stark, tro det eller ej. Det blev en mellanlandning i uthuset och godnatt till Anna och Dennis. Sen slocknade jag ganska snabbt.
När klockan ringde i morse förvrängde mina ögon 08.00 till 03.00 och jag stände av alarmet igen.Tur att två var ställda. Och tur att jag faktiskt slapp gå upp. Anna och Dennis kom och åt frukost och jag sa hejdå till John. Att säga hejdå är inget jag tycker om. Inte när man inte ses på 6 veckor. Buhu!
Idag har jag faktiskt uträttat en hel del. Det blev en härlig promenad med Sibbe. Middag hos mormor och morfar, för här skulle Farsdag firas! Ett besök hos pappa, för att fira lite till! Sen var det dags för dansträning och vi alla var som vanligt väldigt pigga och normala. Tur att vi alltid är det!
"Åh, vad jobbigt det är att springa sitt snabbaste!"
Denna helg invigdes med jobb. Jag jobbade kväll och det tycker jag inte om. Att jobba kväll en fredag är verkligen en nitlott! Skönt att det dröjer, i alla fall ett litet tag, tills kvällen är min igen! Jag fick ännu ett klagomål på min dialekt och jag kan inte förstå varför!
- Vad säger du?
- Emailprocessor.
- Professor?!
- ProCessor!
- Ja, Emailprofessor?
- P-R-O-C-E-S-S-O-R!
- Jaha, med en dialekt som din är det inte lätt att förstå ska du veta!
Tiden gick faktiskt ändå ganska fort och mina kunder var inte så sura. Inte lika sura som de kommer vara imorn, då det är måndag och sveriges befolkning har ångest. Ångest som går ut över oss stackare i telefon.
Med en timme kvar av jobbet ringde John och tog mig tillbaka till livet. Jag fick ett nytt fredagshopp och det hela resulterade faktiskt i en riktigt mysig kväll. Med riktigt god mat.
Lördagen hade några ograverade timmar och jag bestämde mig för att göra ett försök till att vända "det värsta jag någonsin sett" till: "nä men titta, vad fint du har det!". Om jag lyckades? Klart! Efter några timmar av vikande, putsande och annat som hör städning till, inkluderat att välta ner en full spann med vatten över hela golvet, blev mitt rum riktigt trevligt igen!
Mörkret föll och jag infann mig sedan hos Eva. Där var det förfest och liv. Det är alltid roligt hos Eva. Det spelar ingen roll om det är fest, djupa samtal eller häng i kojan under trappan, det finns alltid tid för skratt. Hej jag heter Kjell och jag är utklädd ikväll, sen var vi plötsligt på Speakeasy. Där var det tomt då vi var först. Snåla smålänningar. Men innan jag egentligen hann reagera var dansgolvet packat och moves drogs lite hit och dit.
Vi kom aldrig till torggrillen. Jag och Lucas fick ingen GT på TG. Istället blev det hejdå-kramar och mys i byn. Sedan var det dags för springtävling. Nej, innan springtävligen var det tynglyftning i form av varandra. Jag kan bara säga att jag är rätt stark, tro det eller ej. Det blev en mellanlandning i uthuset och godnatt till Anna och Dennis. Sen slocknade jag ganska snabbt.
När klockan ringde i morse förvrängde mina ögon 08.00 till 03.00 och jag stände av alarmet igen.Tur att två var ställda. Och tur att jag faktiskt slapp gå upp. Anna och Dennis kom och åt frukost och jag sa hejdå till John. Att säga hejdå är inget jag tycker om. Inte när man inte ses på 6 veckor. Buhu!
Idag har jag faktiskt uträttat en hel del. Det blev en härlig promenad med Sibbe. Middag hos mormor och morfar, för här skulle Farsdag firas! Ett besök hos pappa, för att fira lite till! Sen var det dags för dansträning och vi alla var som vanligt väldigt pigga och normala. Tur att vi alltid är det!
"Åh, vad jobbigt det är att springa sitt snabbaste!"
Paradis?
Vissa kallat det paradiset. Andra hatar det.
Diana faller nog under det första alternativet. Rebecca under det andra.
Äntligen, efter flera månader av planering och schemapussel rullade vi iväg mot (trumvirvel) Ullared!
Precis som väntat blev det en dag då en hel massa pengar försvann från mitt bankkonto. Det var race, och krig, med kundvagnarna. Jag var påväg att skälla ut Rebecca med hann hejda mig när jag insåg att det var min kära vän som knuffade frenetiskt på mig med sin vagn. Sussi hamnade i ett riktigt bråk med en tant och självklart spårade dagen ut i en massa skrattanfall och vi fick tvinga ut Diana ur affären.
I onsdags packade vi alltså in oss i bilen och jag påbörjade körningen, med Diana, Daisy, Rebecca och Sussi som last, mot Ullared. Hanna kunde olycklig nog inte följa med oss, och detta hatar vi Swedbank för!
Jag lämnade mitt hem vid 07.30 och stängde dörren efter mig igen klockan 19.10. Då hade jag alltså varit borta i nästan 12 timmar. Jag och Rebecca klarade av denna affär ganska fort och när det var dags för middag kände vi oss rätt nöjda. Det var vi dock väldigt ensamma om! När vi ätit en riktig festmåltid tar Diana upp sin inköpslista och jag och Rebecca inser, när vi ser att de prylar Diana faktiskt har plockat inte väger tungt i jämförelse med det hon inte har plockat, att vi nästan kan slå bo.
Diana, vad gjorde du inne på Ullared dessa 4 första timmar?
Nej, förlåt. Det där var lite orättvist och så farligt var det faktiskt inte. Men jag kan säga att jag slog rekord i antal timmar tillbringade på Gekås under en och samma dag.
Det var i vilket fall hur roligt som helst och jag har nu inhandlat mina första julklappar. Detta året ska jag inte yra runt i byn den 22-23 december med hopp om att finna den perfekta julklappen. Jag har nu insett att det aldrig kommer ske och att man behöver lite, lite bättre framförhållning än så.
Tack för en riktigt rolig dag kära vänner, det måste göras om!
♥
Diana faller nog under det första alternativet. Rebecca under det andra.
Äntligen, efter flera månader av planering och schemapussel rullade vi iväg mot (trumvirvel) Ullared!
Precis som väntat blev det en dag då en hel massa pengar försvann från mitt bankkonto. Det var race, och krig, med kundvagnarna. Jag var påväg att skälla ut Rebecca med hann hejda mig när jag insåg att det var min kära vän som knuffade frenetiskt på mig med sin vagn. Sussi hamnade i ett riktigt bråk med en tant och självklart spårade dagen ut i en massa skrattanfall och vi fick tvinga ut Diana ur affären.
I onsdags packade vi alltså in oss i bilen och jag påbörjade körningen, med Diana, Daisy, Rebecca och Sussi som last, mot Ullared. Hanna kunde olycklig nog inte följa med oss, och detta hatar vi Swedbank för!
Jag lämnade mitt hem vid 07.30 och stängde dörren efter mig igen klockan 19.10. Då hade jag alltså varit borta i nästan 12 timmar. Jag och Rebecca klarade av denna affär ganska fort och när det var dags för middag kände vi oss rätt nöjda. Det var vi dock väldigt ensamma om! När vi ätit en riktig festmåltid tar Diana upp sin inköpslista och jag och Rebecca inser, när vi ser att de prylar Diana faktiskt har plockat inte väger tungt i jämförelse med det hon inte har plockat, att vi nästan kan slå bo.
Diana, vad gjorde du inne på Ullared dessa 4 första timmar?
Nej, förlåt. Det där var lite orättvist och så farligt var det faktiskt inte. Men jag kan säga att jag slog rekord i antal timmar tillbringade på Gekås under en och samma dag.
Det var i vilket fall hur roligt som helst och jag har nu inhandlat mina första julklappar. Detta året ska jag inte yra runt i byn den 22-23 december med hopp om att finna den perfekta julklappen. Jag har nu insett att det aldrig kommer ske och att man behöver lite, lite bättre framförhållning än så.
Tack för en riktigt rolig dag kära vänner, det måste göras om!
♥
Halloween.
För en vecka sedan befann jag mig i Squaredanslokalen iklädd Lucas brallor och pappas tröja. Jag bar ett par kalsonger och mitt hår var i inbakade flätor. Allt för vår Halloweenfest!
Vilken kväll det blev! Med fyra dj:s, underbara människor och världens bästa musik kunde det inte bli annat än bra. Jag tackar alla, med en veckas försening, för en toppennatt!
Lika rolig som fredagskvällen var, lika jobbig var lördagen. När vi rullade in på grusgången och möttes av en uppsjö av burkar visste jag att städningen skulle ta ett tag, ett bra tag. Men att vi skulle stå på två stolar med armarna upp i luften i tre timmar hade jag däremot inte riktigt räknat med. Det var i alla fall på detta sätt vi tillbringade lördagens ljusa timmar, men eftersom jag gjorde det tillsammans med mina bästa vänner var till och med detta kul. Precis allting kan bli kul med er, det tycker jag om!
Lördagskvällen blev ännu en kväll med partaj! Jag och Eva började med förfest hos Stoffe och slutade springandes hem från Wärkstan. Däremellan hann vi med ett besök på aktivitetshuset, en toa-smink paus hos mig, massa dans på Wärkstan och sist med inte minst fick Eva sin fot krossad. En händelserik, men rolig, kväll med andra ord!
-Tusan också!
Vilken kväll det blev! Med fyra dj:s, underbara människor och världens bästa musik kunde det inte bli annat än bra. Jag tackar alla, med en veckas försening, för en toppennatt!
Lika rolig som fredagskvällen var, lika jobbig var lördagen. När vi rullade in på grusgången och möttes av en uppsjö av burkar visste jag att städningen skulle ta ett tag, ett bra tag. Men att vi skulle stå på två stolar med armarna upp i luften i tre timmar hade jag däremot inte riktigt räknat med. Det var i alla fall på detta sätt vi tillbringade lördagens ljusa timmar, men eftersom jag gjorde det tillsammans med mina bästa vänner var till och med detta kul. Precis allting kan bli kul med er, det tycker jag om!
Lördagskvällen blev ännu en kväll med partaj! Jag och Eva började med förfest hos Stoffe och slutade springandes hem från Wärkstan. Däremellan hann vi med ett besök på aktivitetshuset, en toa-smink paus hos mig, massa dans på Wärkstan och sist med inte minst fick Eva sin fot krossad. En händelserik, men rolig, kväll med andra ord!
-Tusan också!
