emeliejönsson

Fredag och sista dagen på min första semester.
Jag hade kunnat sitta här med ångesten stående i halsen och paniken resande upp över öronen.
Jag hade kunnat gräma mig över att den redan är över. Över att det alltid går för fort. Över att jag kan räkna de dagar då vädret varit på min sida med min ena hand. Över att lata dagar, galna upptåg och "att ta dagen som den kommer" på måndag kommer vara långt borta.

Men nej, det tänker jag inte göra.

För även om det känns lite jobbigt att återgå till ruiner och vardag om bara två dar så kan jag inte vara annat än lycklig. Jag har 4 veckor av lycka i renaste form bakom mig och när jag tänker tillbaka är det omöjligt att inte le. Det känns meningslöst att sitta här och försöka hitta ord som kan beskriva allt som hänt de senaste veckorna. Jag kan omöjligt ge det rättvisa ändå. Jag kan omöjligt beskriva hur mitt hjärta gjort volter då jag varje morgon fått vakna, och varje kväll fått somna, jämte min kärlek.



































All kärlek.