Easter.
Det har blivit mer regel än undantag att jag missar min kära barngymnastik och så blev fallet även denna vecka. Jag satt istället och pratade med kunder fram till 20.00. Sen skyndade jag hem, Rasmus kom och ledigheten kunde inte få en
bättre start.
Det finns nog inget som får mig att vilja gå upp så mycket som att mötas av en klarblå himmel när man tittar ut genom fönstret på morgonen. Inte ett moln så långt ögat kunde nå och dagen tillbringade vi liggandes på
studsmattan. När klockan blev tre hämtade vi Sibbe som nu också gick på helg och körde hem för att dona. Hanna droppade in och efter ett tag var grillningen i full gång. Grillat, fint väder och underbara människor. Precis vad man behöver för en bra uppladdning till Spekan. Det blev kära återseenden med såväl vänner som
bastuhuset. På Speak blev det klackarna i taket och routines för hela slanten.
Sent i säng och tidigt ur då solen strålar letar sig in och slår en i ansiktet och alla hemska fåglar kvittrar
ikapp. Efter att vi dragit oss hela förmiddagen var det dags att träffa Eva. Promenad kunde vi glömma så vi parkerade oss istället på Café Derés uteservering (!). Skönt! Dagen gick i en väldig fart och hipp happ satt Rasmus
bakom ratten och jag mitt i en battle. Vi släppte av Sibbe och Co på Granada och rattade hem igen. Eftersom att morgondagen innebar jobb för min del kom vi ganska snabbt i säng och klockan ringde alldeles för fort.
Att gräma mig på det sätt jag gjort över att behöva jobba är något jag såhär i efterhand inser att jag inte behövt göra. Jobbet gick i en väldig fart och kunderna var hemskt trevliga. Efter jobbet kom Rasmus och vi tog en promenad
till Bökhult och bryggan, mycket mysigt!
Måndagen innebar ledighet. Vid lunch kom Martina och hämtade mig och vi körde sedan mot Virestad där det väntade kalas. Det blev firande, mat, skattjakt och annat trevligt och när VIF spelat klart anslöt sig även Rasmus och det blev
promenad och blommor.
Eftersom jag jobbade Påskdagen fick jag istället vara ledig under tisdagen och det var något som uppskattades. Solen sken och jag och Sibbe uträttade en hel massa ärenden. Det blev en lunch på Amigo, långpromenad och som sagt fick vi massa viktiga saker ut världen. Sibbe jobbade delad dag och jag gick till min solstol. Där fick jag inte
sitta länge då mamma hittat en cykelannons på internet så det fanns inte mycket mer att göra än att styra mot Delary. Det blev ingen cykel men jag tror att det var värt turen ut ändå. Vi fick oss en syn vi aldrig kommer glömma och några
tårar och minst 127 djur senare åkte vi tillbaka hem. Jag tog en promenad och kvällen avslutades sedan hos födelsedagsbarnet Diana.
♥
Om ändå alla helger var som denna.
beskriva de två helger som alldeles för fort flugit förbi. Men jag kommer
ingenvart. Jag kan inte hitta ord som räcker till.
Första helgen i Mars invigdes med en tripp till Växjö. Både jag och min kärlek
slutade tidigt så vi fyllde på olja i bilen och rullade iväg. Där
blev det snabbshopping i stan och någon timme senare rullade vi hem igen. Hemma
väntade mammas nya experiment och det resulterade i en mycket god kycklinglasagne.
Därefter däckade vi i soffan framför tv:n och tryckte i oss Ben och Jerry glass.
Helt underbart!
Klockan ringde på morgonen och Rasmus åkte iväg för att lira fotboll. Själv
inväntade jag Eva och Hanna och när bilen rullade in på grusvägen begav vi oss
av mot min absoluta favoritplats en varm dag i Älmhult, Virkenhult. När
kringelvägarna tillslut tog slut och bilen stannade utanför den lilla stugan
kändes det som att sommaren verkligen var här. Jag har längtat så otroligt
mycket efter just dagar som denna. Att köra ut till Virkan med Eva och Hanna,
sätta på bra musik, ha en massa gott att äta, ta ett dopp i plurret, lägga sig i
horisontellt läge och inte flytta sig därifrån på hela dagen. Det är något av
det bästa som finns!
Det började med tjock kofta, sjal och leggings och slutade i granny panties. Solen
stekte över bryggan och det blev med tiden riktigt varmt! Varmare än förra året
vi skulle ta vårt premiärdopp. Betydligt varmare. När vi förra gången skulle
slänga oss i plurret för årets första dopp var det kväll, solen höll på att
gå ner och dimman låg tät när vi körde från Växjö. Det var två grader i
luften och ännu kallare i vattnet. Vi hade bilen uppvärmd och chocken av det kalla
vattnet höll på att ta död på oss alla. Men det var då. Nu var det varmt i
luften och vi kunde springa runt och torka av oss själva. Efter doppet fick vi
bråttom då Martini ringde och sa att det var partaj i Osby. Vi rallade hem och
svirade om får att sedan nästan missa tåget, som vanligt. Vi kom i alla fall fram
till Osby och klackade iväg mot Martin. Efter en mellanlandning gick vi vidare mot
kvällens slutmål, Stubbe. Mesta delen av vällen tillbringades under en
värmelampa ute i vårluften med ett mycket trevligt sällskap. Rasmus kom sen och
hämtade mig och Eva jag somnade skönt på Köpmangatan.
Under söndagen gjordes inte mycket för världen. Dagen tillbringades med Rasmus
och det vi tog oss för var i stort sett en tur runt Älmhult med pappa. Men när
kvällen närmade sig tog jag tag i mig själv och hoppade in i Evas bil för att
rulla mot Friskis och en söndagsdate. Vi slogs och det var lika jobbigt och
underbart som alltid, eller nej, det var mycket värre. Jag trodde att det skulle
bli lättare med tiden, men ack så fel man kan ha. Efter boxningen hoppade jag av
vid Linnéhallen för dansträning. Utmattad till tusen släpade jag mig sedan hem
och däckade ganska snabbt i min säng.
Happy B-day!
Diana, Grattis på födelsedagen!
Youth Novels
Flytten på jobbet som gjordes i förra veckan är något som faktiskt känns bättre och bättre. Jag uppgraderade mig till en fönsterplats och det var inte helt fel! Det är underbart skönt när solen står på och man kan sitta med fötterna uppe på fönsterkarmen och mala i telefon. Ibland är IKSC faktiskt inte så dumt.
Efter jobbet idag tog jag och Sibbe en tur i byn med ett stop på Hartmans. En äppeljuice och för Sibbes del ett tillskott i jeansfamiljen senare traskade jag hem och mådde allmänt toppen. Det är konstigt att man påverkas så mycket av vädret som man faktiskt gör. Jag blir mycket piggare och gladare när jag måste kisa för att se någonting. Jag och alla andra.
Det tog emot en del att öppna dörrarna till Haganäs-hallen när det var ljust och fint ute ikväll, men samtidigt så var det så härligt att äntligen komma ner dit igen. Det blev friståendeträning och intåg för hela slanten och när jag fick på mig en gymnastikdräkt igen insåg jag hur mycket jag verkligen saknar gymnastiken. Hur mycket jag saknar att gå ner till dessa underbara människor varje måndag och tisdag och bara vara.
När vi gått igenom vår dans x antal gånger och putsat och filat för att få det så bra som möjligt var det dags att dra sig mot Friskis & Svettis. Om ett sätt att märka att det börjar bli vår är att titta på alla människor som kryper ut ur sina gömmor och ut så man kan se dem, är ett annat sätt att gå på ett inomhuspass på Friskis. Där vi tidigare fått trängas med våra mattor och sparkar var det nu flera meter åt oss var att svettas på. Inga lampor behövde vi heller då solens strålar nådde ända in i hörnen och gjorde att jag egentligen bara längtade ut. Men vad skönt det är när man är klar med sista jobbiga låten och vet att det bara är en massa skön nedvarvning kvar! Det måste vara en av de skönaste känslorna som finns. Inte sant, Eva?
Nu har tiden än en gång sprungit iväg och det har hunnit hända en hel del. Jag har sysselsatt mig med följande:
- After Work hos Rasmus med Sibbe.
- Kvällsjobb en fredag.
- Myskväll på Skolgatan med Rasmus, Sibbe, Hanna och Martin.
- Sovit på Rasmus arm.
- Promenerat.
- Förfestat inför Spekan på Köpmangatan.
- Släckt lamporna för vår värld.
- Sett Robert Jelinek och satt klackarna i taket på Spek Easy.
- Promenerat, lekt och grillat i skogen med familjen Svensson.
- Slagit random människa på Ki-boxningen.
- Dansat, dansat och dansat.
- Degat i soffan framför SATC.
- Traskat ännu lite fler rundor runt näset.
- Myst med Eva, Hanna och Sibbe.
- Umgåtts med kärlek.
- Njutit av en av de absolut bästa helgerna detta året.
Men det får nog vänta till nästa gång. Nu väntar Gossip Girl och vetevärmare.
28 dagar
Jag går in på min blogg som jag sakta men säkert tar död på och inser att det har gått en månad sen förra gången jag skrev. En hel månad. Samtidigt som det är skrämmande att tiden går så fort som den gör, att måndagen innan man hunnit ta ett djupt andetag blivit torsdag, är det skönt att vi snabbt flyttar oss mot ljusare tider, längre dagar och varmare nätter.
En månad och detta är vad jag sysselsatt mig med:
- Bowlat och ätit middag på Banken i Kristianstad med mina underbara kollegor i Service 5.
- Shoppat i Växjö.
- Firat Dennis med släkten.
- Dansat på Spekan.
- Söndagsdatat Eva med boxningshandskar på Friskis.
- Danstränat i C-hallen
- Tisdagsmyst med Hanna och Eva.
- Jobbat, jobbat och jobbat på alla möjliga konstiga tider, men jag är nog kär i min 80 % tjänst.
- Promenerat
- Firat pappas födelsedag.
- Sovit på Rasmus arm.
- Besökt the big city of Osby för ett besök på Swanssons.
- Kollat på fotboll.
- Tränat våra härliga gympabarn.
- Helgjobbat
- Tittat på en hel massa Sex and the City.
- Tränat underbara core-pass.
- Fikat med nära och kära.
- Promenerat i hagel och snö med Dennis.
- Jobbat på Spekan.
- Firat födelsedag med kalas i Wiretown.
- Partajat och hälsat på Donna i Hässleholm.
- Ätit utsökta luncher på Goaroije.
- Bowlat och ätit på mysigaste Akropolis i Växjö med ÄGK.
- Sist men absolut viktigast av allt umgåtts en hel massa med mina kära vänner och min kära Rasmus.
So long.
Until we bleed
Otur? Nej
Olycka? Nej
Lycka? Ja!
Utsikterna för vår sista vistelse i vår favoritlägenhet på Möllan var inte de
bästa när vi för två veckor sedan satte oss på tåget som skulle ta oss ner
till Malmö denna fredagskväll. Följande talade emot oss:
- Det var fredagen den 13:e.
- Diana var tvungen att jobba vilket betydde att hon inte kunde vara med oss.
- Vi skulle klara oss själva i the big city of Malmö.
- Eva höll på att spricka innan vi hoppat av tåget.
- Det var taxichafförens första dag på jobbet.
- Min biljett hade lika gärna inte kunnat scannas.
- Donnas lägenhet var tom, vi hade kunnat bli tvugna att sova på varandra.
Ja, med andra ord hade vi inte mycket på vår sida. Men brydde vi oss om det?
Självklart inte, och som vanligt blev det hela hur bra som helst!
Sushin var mumsig. Vi hittade en madrass. Vi hittade till Donna, och till Babel.
Framförallt hittade vi tillbaka. Min biljett fungerade. Kleerup var toppen. Musiken
var bra. Och sist men inte minst, vi hade varandra.
Morgonen efter denna underbara kväll vaknade jag av Sahara Hotnights skrikande
i min mobil. Jag drog mig upp, stapplade bort till väskan utan att hitta min mobil.
Sur och arg över att någon ringer klockan 08.00 en lördagsmorgon (tycker fortfarande
att det bör vara förbjudet) var det nog tur att jag inte hann svara. Detta humör ändrades
dock när jag för andra gången vaknade av att jag slog i mitt knä i golvlisten och
ringde upp tresvar. Det var Kyrkbacken. Jag hade fått blommor. För första gången
i mitt liv hade någon skickat blommor till mig. Jag smälte totalt och mitt arga
humör var borta.
Kristoffer hade vid detta laget lämnat oss och påbörjat sin resa hem. Jag och Eva
hade andra planer. Man kan ju faktiskt inte åka till Malmö utan i alla fall ett par timmars
springande i affärer trånandes efter kläder. Förutom shopping hann vi även med en mysig
frukost på Espresso House och stress utan dess like. Jag och Eva lärde oss denna
dag att vi inte kan klockan. Vi började med att springa med världens tyngsta
väska, som till råga på allt gått sönder, och slutade strosandes mot stationen
med all tid i världen. Men att vara på stationen 20 minuter innan tåget går är
ingen garanti för att man ska hinna på tåget innan det börjar rulla. Fem
sekunder var ungefär den tid vi hann hämta andan på tåget innan det rullade iväg. Helt
otroligt att vi aldrig kan lära oss.
Om jag smälte när de ringde från Kyrkbacken på morgonen kan jag nog säga att en
liten del av mig dog när jag väl hemma insåg att det var kära Rasmus som var boven i dramat.
Resterande delen av lördagen tillbringade jag sedan i soffan framför SATC innan
det var dags att börja kvällens Spekan-pass. Där blev det hängande och rännande
i garderoben mesta delen av kvällen vilket faktiskt gav mig träningsvärk. Detta
märktes väl i söndags då jag och Eva hade vår söndags-date i Friskislokalen.
Ännu mer känningar blev det på dansen efteråt. Men vad gör det när det är så
underabrt kul? Nu kan man faktiskt börja se ljuset i tunneln och jag älskar det!
♥
Fredag.
Nu lämnar vi oj och aj bakom oss för vilken sekund som helst knackar underbara Diana på dörren. Ikväll väntar tjejmys på Elme, och det är inte en dag för tidigt.
♥
Colours
I måndags var det fredag igen. Och ja, jag älskar att vara ledig en dag i veckan! När klockan slog 20.00 och mitt kvällspass var över tog jag mig snabbt till Köpmangatan och Rasmus för att få tillbringa lite tid med honom. Det var precis lika trevligt som vanligt. Som vanligt somnade jag som en prinsessa och gör jag det vaknar jag inte i första taget. Inte förrän när klockan ringer morgonen efter och Rasmus inte kan gå till jobbet inser jag att han legat vaken och hostat hela natten då jag sovit som en stock. Mycket vänligt av mig. Med en sjuk Rasmus och en trött Emelie fanns det inte mycket annat att göra än att somna om. Några timmar senare vaknade jag utvilad och blev då tvungen att inse att jag verkligen inte orkar gå till gymmet. Vem försöker jag lura egentligen? Det räcker inte att skriva in det i kalendern och försöka pränta in i huvudet att det kommer bli kul. Jag tror nog faktiskt inte att det blir det. Kanske om jag någon dag tvingar med mig Dennis. Han skulle kunna göra så att jag uthärdar i alla fall en timme vid maskinerna. Utan gym och inställd KS-behandling fanns det inga större anledningar att gå upp och större delen av dagen tillbringades därför i sängen.
Framåt kvällen hämtade jag upp Hanna och vi körde sedan mot Eva. Vi stapplar in genom dörren och ut i köket och vad möts vi av om inte Eva med händerna djupt nere i en bunke med deg. We love you! Underbar som denna flicka är hade hon knådat ihop sconesdeg till oss. Efter redogörelser av helgen som vi njutit av på olika håll värmdes tänger av alla dess slag upp och scones gräddades. Vi lämnar det där, och jag tackar för att ni är ni!
Sen var det hux flux onsdag och vår uppförsbacke blev till nedförsbacke. Veckans nedförsbacke bjöd på kvällsjobb, barngympa och födelsedag. Födelsedagsbarnet var morfar och det firades med ett litet kalas.
Sköna gröna killar, de ger aldrig upp.
Efter en dag på IKSC som bjöd på både stormöte och mormor-fika väntade en kväll då jag inte gjorde mycket för världen. Jag gick en runda och hämnade tillsist på Östra Esplanaden. Det var precis lika mysigt som vanligt att umgås med mina kära morföräldrar, vilket resulterade i att jag fastnade där. Även om jag träffar de precis varje dag blir det inte så mycket av just långa samtal och mys på kvällningen. Jag traskade sedan hem för att fortsätta mysa med mamma och vindruvor i mängder.
Klockan ringde på lördagsmorgonen och det var bara att dra sig upp. Plikten kallade och jag drog mig till jobbet. Nästan 9 timmar senare la jag benen på ryggen och skyndade hem. Det vankades nämligen förfest hos Elina. Mycket trevligt!
Efter en stunds kacklande och vinsörplande vandrade vi vidare mot Aktivitetshuset där årets VIF-fest väntade. Kvällen bjöd på en hel massa kära återseenden, dans, B-lagare, halka, bugg och skratt och när vi traskade hem i snön kunde jag konstatera att ännu en VIF-fest blivit succé.
Att vakna på Rasmus arm gjorde att jag fick precis en så bra start på dagen man bara kan få. Den fortsatte i samma anda med massa trevligt umgänge för att sedan avrundas med dansträning. Vi nöter, nöter och nöter och jag tycker faktiskt att det börjar ge resultat.
Stronger Than Jesus
Tänk att få börja varje vecka som jag fått börja denna. Med två lediga dagar.
Jag behövde verkligen dessa dagar för att få glida runt och bara göra det jag vill.
Igår var, precis som i måndags, ett typexempel detta. Jag hann umgås med mina
kära vänner och min kära mamma. Jag började dagen med en promenad med Sibbe för
att sedan möta upp mamma på IKEA. Där blev det lunch och shopping och jag sprang
på min drömhuvudgavel på fynd. Ren lycka!
Efter IKEA-besöket kom Dennis och vi traskade bort till Hartmans för en fika. Det
blev en mindre maratonfika och 2 ½ timme senare gick vi hem och jag körde för att
hämta Eva och ralla vidare till Hanna.
Hos Hanna blev det, som vanligt, en supertrevlig kväll. Skratt efter skratt avlöste varandra
och det var tyst ungefär 3 sekunder, då alla var tvungna att hämta andan en gång. Eva berättade
historier från Spekan med en otrolig entusiasm och Hanna fick mig och Eva att stortjuta av skratt.
Vi fick bekräftat att Hanna har ett allvarligt problem då det kommer till att samla på sig och jag
hann tydligen vara både mitt vanliga Emelie, skåning, bitch och ängel - i ett enda samtal.
Eva bad om vatten, Hanna tolkade rätt och kom tillbaka med vatten, melon och underbara muffins.
Vi startade en bokklubb och var tjejigare än vi någonsin tidigare varit.
♥
Linköping
Att pappa skulle till Linköping samma dag som jag var ledig från jobbet trodde jag
var ungefär lika sannolikt som att inte få en kund 19.59 när man slutar 20.00.
Men på något sätt stod vi i alla fall där, på Älmhults perrong, i måndags och
frös häcken av oss. Efter ett trevlig tur till Alvesta med Susanna och en inte
lika trevlig försening av nästa tåg var vi äntligen på väg mot Linköping och
min kära kusin. Trötta och iskalla kurade vi ihop oss på våra platser med varma
drycker, tonfiskrullar och ny musik i lurarna.
Jag hade förberett mig på att sitta en mindre evighet på tåget, men jag somnade
och helt plötsligt ryckte pappa liv i mig och sa att vi var framme. Då började
den otroliga vandringen till Johanna och efter ca 20 telefonsamtal hittade vi
tillslut och pappa lämnade oss för jobb. Johanna visade den mysiga lägenheten och
vi begav oss ut på en shoppingtur. Mycket mysigt! Efter detta var det dags för
en lika mysig och mycket god lunch. Johanna lämnade oss sedan för att cykla till
skolan och jag och pappa påbörjade vandringen mot tåget som skulle ta oss hem
igen.
När jag satt där på tåget på väg tillbaka till Älmhult med nya låtar i min
ipod och solen i ögonen kändes det nästan som att det var vår. Det var helt
underbart. Jag tyckte till och med att det var underbart att jag behövde kisa för
att över huvud taget se pappa som satt jämte, det är inte dåligt.
Det var jättekul att få se hur Johanna hade det långt i fjärran och tro det
eller ej så blev jag lite, lite sugen på att börja plugga igen. Lika kul var det
även att umgås med pappa en dag, ibland glömmer man hur mysigt vi faktiskt kan
ha det tillsammans bara vi två.
Väl hemma blev det en promenad och ett Core-pass innan jag fastnade framför datorn
för att sedan stupa i säng.
Bloggtorka
En fruktansvärd bloggtorka har härjat i Älmhult. I alla fall hos mig och mina vapendragare. Det gick till och med så långt att vi, för ett tag, förlorade en av de våra. Anna tog dock sitt förnuft tillfånga och återupplivade sin blogg. Och det med besked. Nu ligger vi andra så långt efter att jag börjar få bloggpanik. Därför har jag ikväll, då jag haft lite tid mellan de konstiga samtal jag besvarat på IKSC, skrivit inte ett utan två (!) inlägg. Jag tror att vi ridit ut stormen.
Eftersom det imorgon är en hel månad sedan jag plitade ner lite ord här följer nu en redogörelse för vad jag hittat på istället. Jag har:
- Målat mitt rum, igen.
- Påbörjat en AfterWork-tradition med världens härligaste gäng
- Dygnat i Köpenhamn
- Missat Trentemöller
- Sagt Hejdå till Amanda på party i Aktivitetshuset
- Umgåtts med Rasmus
- Dansat
- Börjat på core..
- .. och step
- Firat mamma
- Målat lite till
- Fikat
- Tränat våra underbara gympabarn
- Varit på vinkväll hos Lucas
- Valt och vrakat bland gamla grejer hos farmor och farfar
- Boxats med Eva
- Haft körkort i 1 år
- Umgåtts med nära och kära
- Dubbeldejtat på Elme
- Dansat på Spekan
- Firat John
- Myst med mormor och morfar
- Promenerat
- Blivit rak i ryggen och fått lika långa ben
- Shoppat upp mina pengar med mamma
- Hejat på damerna i Haganäs
- Kollat Black Sheep hos Eva
- Jobbat, jobbat och jobbat
Tiden går fort när man har roligt, och nu är det februari.
Nytt år - nya möjligheter?
08 har blivit 09. December har blivit januari. Plusgrader har blivit minusgrader. Student har fått förlängt.
Ja, nytt år. Nya möjligheter. Nytt år, ny start. Är det inte alltid så? Varje gång vi lämnar ett år bakom oss och träder in i ett nytt så lämnar vi också det dåliga. Vi lämnar allt det där som varit jobbigt under året. Vi försöker se tillbaka på de bra sakerna. Vi går in i det nya året med en ny syn. Med nya löften och nya förväntningar. Vi har de allihop. Tankar och planer på någonting som ska göra detta året till något alldeles speciellt.
När 08 blev 09 gjorde jag likadant. Jag rensade min garderob. Jag rensade mina lådor. Jag tömde mitt rum, hämtade en bukne färg och började måla. Vitt. Nytt. Och så la jag mig på en spikmatta. Man kan nog säga att det är nu mitt nya år börjar. Vi får se var det bär.
Ja, vi har redan hunnit 5 dagar in i det nya året och det har redan gått en månad sen förra gången jag verkligen skrev.
Sista månaden på 2008 var hektisk. Och underbar.
Jag ägnade jag mig åt att:
- hälsa på Diana och Emilio i Malmö med Eva, Hanna, Bella, Kristoffer och Martin.
- ha världens längsta jobbdagar med julbord på Spekan.
- vara på julmys med Saluhall-gänget hos Britt.
- säga hejdå till Anna-Carin på Sorello.
- fira lucia på fontänhuset.
- se Johanna i kyrkan med ljus i håret.
- dansa på Spekan.
- se Jesus Christ Superstar i Malmö med Hanna, Eva och Rebecca.
- fylla 19 år.
- vara på julavslutning på IKSC.
- byta julklappar på jobbet.
- baka.
- äta.
- änligen få träffa John.
- för sista gången fira julafton i farmor och farfars hus.
- dansa ännu lite mer.
- hälsa på hos Fanny och Mattias i Halmstad med Rasmus.
- mysa hos Rebecca.
- promenera.
- fira nyåt hos Dennis.
- och sist men inte minst jobba, jobba och jobba.
Ett bra avslut på ett alldeles fantasktiskt år med andra ord. För 2008 var verkligen fantastiskt. Så mycket jag har fått uppleva under detta året. Så mycket jag har fått se. Så mycket jag har lärt mig. Så mycket känslor som funnits i min kropp. Så mycket glädje. Så mycket kärlek. Det har varit underbart och kommer så alltid vara.
Tack!
23/12
6 veckor, och jag längtar så jag snart spricker.
Efterlängtad ledighet.
När jag vaknade imorse, av att någon höll omkring 20 signaler från skyddat nummer, gick jag inte upp utan låg och lyssnade på regnet som snattrade mot mitt fönsterbleck. En mycket mysig start på dagen. Ännu mysigare hade det nog dock varit om jag kunnat ligga och kolla på snöflingor. Det hade i alla fall varit lättare att få fram den julkänsla jag mer än gärna vill ha i mig idag om det dalat ner snö istället för regn. Idag skulle jag nämligen julpynta mitt rum. Men hur lätt är det utan julkänsla?
Någon vidare pyntning blev det alltså inte. Däremot tog jag tag i min påse med julklappar och prydde dem med julpapper. Det är ju alltid något. Tyvärr ingav inte heller detta något vidare julmys i mig. Inte heller Mariah Careys julskiva på högsta volym. Jag antar att det där med julkänsla inte är något man kan tvinga fram. Men jag ska göra mitt bästa för att försöka få fram den snarast möjligt.
Igår hade vi juluppvisning med gymnastiken. Det var mycket folk på läktaren och barnen var sötare än någonsin. Åh, jag kommer sakna dem!
Efter juluppvisningen sprang jag och Hanna till bilen och körde i ilfart till Värdshuset. Där väntade mentorsavslutning med Almi, god buffé och trolleri. Jag gjorde debut som trollkarl och drömde tillbaka till Stockholm.
Nej, nu ska jag nog hoppa ur min pyjamas. För snart är det fika med Dennis.
Halmstad.
Jag längtade till Halmstad. Jag längtade efter en helg med tjejerna. Jag längtade efter skratt med er. Jag längtade efter oss. Men, mest av allt längtade jag efter Matilda.
Denna morgon skrev vi historia när vi packade in oss, och våra väskor, i bilen och körde iväg.
Kan det vara så att vi lärt oss något efter alla de timmar vi kört runt i byn och yrat innan vi kommit iväg? Kan det vara så att alla faktiskt har lite bättre framförhållning numera, och är fördigpackade och klara när bilen tutar utanför. Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi måste helt enkelt haft tur, för det tog inte en timme att fylla bilen. Vi gled smärtfritt igenom Älmhult och vips så var vi påväg mot äventyr!
Vi kom tillslut fram till Matildas nya lya och efter vi konkat in all packning och haft kramkalas gav vi oss ut för lite shopping och lunch. Mycket folk och kallt väder, men det var en mysig runda och det blev god mat på Planka. Matilda fick agera langare och eftersom vårt schema denna helg var ganska fullspäckat fick vi efter ett tag traska hem. Då öppnades vinflaskorna och vi gjorde oss iordning. Matilda som pipit om en överraskning i några dagar lurade återigen ut oss på
Halmstads gator. Där trippade vi runt ett litet tag i våra klackar innan vi stannade vid en korsning.
-Nu är vi framme, sa Matilda.
Vi tittade på varandra och vände oss sakta om. Vi möttes då av spetsgardiner och en skylt med namnet Lustgården.
Himmelriket! var nog tanken som for igenom allas huvuden när vi öppnade den plingande dörren. Två timmar senare öppnades dörren igen och ut trippade 5 nya människor. Nog för att vi är öppna mot varandra i vanliga fall, men efter dessa timmar tog vi öppenhet till nya oanade höjder.
Efter en mellanlandning hemma gick vi gick vidare mot Harrys, HarrIs där vi avnjöt en underbart god middag! Efter middagen och fortsatt snack tog vi oss än en gång till lägenheten för att få i oss ännu lite vin och fixa det sista innan utgång. Här tappade vi dessvärre en av oss och fem blev alltså fyra.
Vi gav oss ut i natten och traskade bort till Moon. Vi kom in och upptäckte att Moon bytt ägare. Det var numera Thailändare som ägde stället. Det var Thailändare i garderoben. Thailändare i baren. Men ägnade vi en tankte åt det? Oh no! Att vår
handled pryddes av en stämpel med ett långt namn på V var inte heller något vi reflekterade över.
Thailändare eller inte. Folk på dansgolvet eller ej. Kvällen var hur rolig som helst!
Och vem behöver en övervåning, egentligen?
Efter några skrattanfall, hopp över svampar, sång, Hej mitt vinterland och dans kring granen skuttade vi upp och väckte Johanna med Heeeej Johanna, nu är vi häääär! Det måste helt enkelt vara den bästa väckningen hon någonsin varit med om!
Det blev en genomgång av kvällen innan vi slockade som små barn i våra sängar.
Morgonen efter var det väl ingen direkt överraskning att jag och Matilda var de två som sov längst. När vi alla var vakna var det enda som snurrade i våra tankar Espresso House! Vi kunde inte göra annat än lyda den röst som ekade i våra huvuden och jag fick äntligen min åh så efterlängtade Chai Latte. Där satt vi tysta i 1½ timme och sörplade och åt scones.
Sen splittrades vi. Eva gick på date, Johanna gick hem och jag, Hanna och Matilda påbörjade det som skulle bli en kort promenad. Några timmar senare ringde våra vänner och frågade var vi höll hus. Då hade vi varit på promenad i x antal
timmar. Mys! Vi gick och hälsade på Ozzy, tog en runda till vår gamla lekplats, pausade för underbar utsikt, hälsade på hos Rebecca och pratade, pratade och pratade. Det var den mysigaste promenaden på länge!
Efter en hel massa kramkalas och mys packade vi återigen in oss i bilen och körde till Älmhult. Det var immigt. Det var halt. Det var mörkt (!). Och det var en automatare. Jag kan säga att vi alla drog en lättnads-suck när vi passerade Älmhult-skylten!
Tack Gabbar, för en helt fantastisk helg. Och tack Matilda, för att vi fick komma. Ni är underbara.
♥
Lena och Orup
Mamma mötte mig på stationen och vi började vår jakt på en restaurang. Eftersom det var fredag var detta inte det enklaste. Det är ju till och med svårt att få plats på en restaurang i Älmhult en fredag, så jag vet inte varför tanken på att kanske boka ett bord inte slagit någon av oss. Efter lite letande hittade vi tillslut ett och vi fick komma in i värmen. Det blev en jätte mysig måltid med prat och god mat. Hade vi inte haft en tid att passa hade jag kunnat sitta där hela kvällen och bara prata, det är ju så mysigt!
Vi fick ta oss ut i kylan ganska snabbt igen och bilen rullade nu mot Teleborgshallen. Jag vet inte riktigt hur, men med lite viskningar och små pekningar hittade faktiskt jag dit. Mamma undrade varför jag pratade så tyst och osäkert när hon frågade vart vi skulle köra. Hade hon varit med i bilen till Ullared, Halmstad, Båstad eller egentligen vilken bilresa som helst så hade hon inte behövt fråga. Iallafall kom vi fram i tid och jag hade Gud på min sida då platsen framför mig i hallen var tom.
Sen började det. Lena PH och Orup. Det var faktiskt riktigt svängigt och bra och de bjöd på en jäkla show! Tre timmar senare rullade vi hem och jag packade min väska inför morgondagens utflykt.
♥
¿Cual es tú animal favorito?
Helgen är sedan några dar över. Det var en mysig helg.
Myskväll, Eva, Hanna, Martin, äppelvin, nötter, kinderchoklad, sovmorgon, Eva, Sibbe, "jag har aldrig", Sorello, Theas nya lägenhet, dans till egenkomponerade nostalgilåtar med Eva, sovmorgon, dans, promenader och springtur. Och så lite äppelkaka på det.
Helt enkelt väldigt mysigt.
♥
Succé!
Denna helg invigdes med jobb. Jag jobbade kväll och det tycker jag inte om. Att jobba kväll en fredag är verkligen en nitlott! Skönt att det dröjer, i alla fall ett litet tag, tills kvällen är min igen! Jag fick ännu ett klagomål på min dialekt och jag kan inte förstå varför!
- Vad säger du?
- Emailprocessor.
- Professor?!
- ProCessor!
- Ja, Emailprofessor?
- P-R-O-C-E-S-S-O-R!
- Jaha, med en dialekt som din är det inte lätt att förstå ska du veta!
Tiden gick faktiskt ändå ganska fort och mina kunder var inte så sura. Inte lika sura som de kommer vara imorn, då det är måndag och sveriges befolkning har ångest. Ångest som går ut över oss stackare i telefon.
Med en timme kvar av jobbet ringde John och tog mig tillbaka till livet. Jag fick ett nytt fredagshopp och det hela resulterade faktiskt i en riktigt mysig kväll. Med riktigt god mat.
Lördagen hade några ograverade timmar och jag bestämde mig för att göra ett försök till att vända "det värsta jag någonsin sett" till: "nä men titta, vad fint du har det!". Om jag lyckades? Klart! Efter några timmar av vikande, putsande och annat som hör städning till, inkluderat att välta ner en full spann med vatten över hela golvet, blev mitt rum riktigt trevligt igen!
Mörkret föll och jag infann mig sedan hos Eva. Där var det förfest och liv. Det är alltid roligt hos Eva. Det spelar ingen roll om det är fest, djupa samtal eller häng i kojan under trappan, det finns alltid tid för skratt. Hej jag heter Kjell och jag är utklädd ikväll, sen var vi plötsligt på Speakeasy. Där var det tomt då vi var först. Snåla smålänningar. Men innan jag egentligen hann reagera var dansgolvet packat och moves drogs lite hit och dit.
Vi kom aldrig till torggrillen. Jag och Lucas fick ingen GT på TG. Istället blev det hejdå-kramar och mys i byn. Sedan var det dags för springtävling. Nej, innan springtävligen var det tynglyftning i form av varandra. Jag kan bara säga att jag är rätt stark, tro det eller ej. Det blev en mellanlandning i uthuset och godnatt till Anna och Dennis. Sen slocknade jag ganska snabbt.
När klockan ringde i morse förvrängde mina ögon 08.00 till 03.00 och jag stände av alarmet igen.Tur att två var ställda. Och tur att jag faktiskt slapp gå upp. Anna och Dennis kom och åt frukost och jag sa hejdå till John. Att säga hejdå är inget jag tycker om. Inte när man inte ses på 6 veckor. Buhu!
Idag har jag faktiskt uträttat en hel del. Det blev en härlig promenad med Sibbe. Middag hos mormor och morfar, för här skulle Farsdag firas! Ett besök hos pappa, för att fira lite till! Sen var det dags för dansträning och vi alla var som vanligt väldigt pigga och normala. Tur att vi alltid är det!
"Åh, vad jobbigt det är att springa sitt snabbaste!"
Paradis?
Diana faller nog under det första alternativet. Rebecca under det andra.
Äntligen, efter flera månader av planering och schemapussel rullade vi iväg mot (trumvirvel) Ullared!
Precis som väntat blev det en dag då en hel massa pengar försvann från mitt bankkonto. Det var race, och krig, med kundvagnarna. Jag var påväg att skälla ut Rebecca med hann hejda mig när jag insåg att det var min kära vän som knuffade frenetiskt på mig med sin vagn. Sussi hamnade i ett riktigt bråk med en tant och självklart spårade dagen ut i en massa skrattanfall och vi fick tvinga ut Diana ur affären.
I onsdags packade vi alltså in oss i bilen och jag påbörjade körningen, med Diana, Daisy, Rebecca och Sussi som last, mot Ullared. Hanna kunde olycklig nog inte följa med oss, och detta hatar vi Swedbank för!
Jag lämnade mitt hem vid 07.30 och stängde dörren efter mig igen klockan 19.10. Då hade jag alltså varit borta i nästan 12 timmar. Jag och Rebecca klarade av denna affär ganska fort och när det var dags för middag kände vi oss rätt nöjda. Det var vi dock väldigt ensamma om! När vi ätit en riktig festmåltid tar Diana upp sin inköpslista och jag och Rebecca inser, när vi ser att de prylar Diana faktiskt har plockat inte väger tungt i jämförelse med det hon inte har plockat, att vi nästan kan slå bo.
Diana, vad gjorde du inne på Ullared dessa 4 första timmar?
Nej, förlåt. Det där var lite orättvist och så farligt var det faktiskt inte. Men jag kan säga att jag slog rekord i antal timmar tillbringade på Gekås under en och samma dag.
Det var i vilket fall hur roligt som helst och jag har nu inhandlat mina första julklappar. Detta året ska jag inte yra runt i byn den 22-23 december med hopp om att finna den perfekta julklappen. Jag har nu insett att det aldrig kommer ske och att man behöver lite, lite bättre framförhållning än så.
Tack för en riktigt rolig dag kära vänner, det måste göras om!
♥
