Lena och Orup
I fredags när jag trippade min väg från jobbet till tåget som skulle ta mig till Växjö och mamma kunde jag inte hålla tillbaka det stora leende som satt sig fast i mitt ansikte. Det är en helt underbar känsla när jobbveckan är slut och man har en helg som inte kan bli annat än underbar framför sig. Det var precis så det var i fredags.
Mamma mötte mig på stationen och vi började vår jakt på en restaurang. Eftersom det var fredag var detta inte det enklaste. Det är ju till och med svårt att få plats på en restaurang i Älmhult en fredag, så jag vet inte varför tanken på att kanske boka ett bord inte slagit någon av oss. Efter lite letande hittade vi tillslut ett och vi fick komma in i värmen. Det blev en jätte mysig måltid med prat och god mat. Hade vi inte haft en tid att passa hade jag kunnat sitta där hela kvällen och bara prata, det är ju så mysigt!
Vi fick ta oss ut i kylan ganska snabbt igen och bilen rullade nu mot Teleborgshallen. Jag vet inte riktigt hur, men med lite viskningar och små pekningar hittade faktiskt jag dit. Mamma undrade varför jag pratade så tyst och osäkert när hon frågade vart vi skulle köra. Hade hon varit med i bilen till Ullared, Halmstad, Båstad eller egentligen vilken bilresa som helst så hade hon inte behövt fråga. Iallafall kom vi fram i tid och jag hade Gud på min sida då platsen framför mig i hallen var tom.
Sen började det. Lena PH och Orup. Det var faktiskt riktigt svängigt och bra och de bjöd på en jäkla show! Tre timmar senare rullade vi hem och jag packade min väska inför morgondagens utflykt.
♥
Mamma mötte mig på stationen och vi började vår jakt på en restaurang. Eftersom det var fredag var detta inte det enklaste. Det är ju till och med svårt att få plats på en restaurang i Älmhult en fredag, så jag vet inte varför tanken på att kanske boka ett bord inte slagit någon av oss. Efter lite letande hittade vi tillslut ett och vi fick komma in i värmen. Det blev en jätte mysig måltid med prat och god mat. Hade vi inte haft en tid att passa hade jag kunnat sitta där hela kvällen och bara prata, det är ju så mysigt!
Vi fick ta oss ut i kylan ganska snabbt igen och bilen rullade nu mot Teleborgshallen. Jag vet inte riktigt hur, men med lite viskningar och små pekningar hittade faktiskt jag dit. Mamma undrade varför jag pratade så tyst och osäkert när hon frågade vart vi skulle köra. Hade hon varit med i bilen till Ullared, Halmstad, Båstad eller egentligen vilken bilresa som helst så hade hon inte behövt fråga. Iallafall kom vi fram i tid och jag hade Gud på min sida då platsen framför mig i hallen var tom.
Sen började det. Lena PH och Orup. Det var faktiskt riktigt svängigt och bra och de bjöd på en jäkla show! Tre timmar senare rullade vi hem och jag packade min väska inför morgondagens utflykt.
♥
Kommentarer
Trackback
