Colours
I måndags var det fredag igen. Och ja, jag älskar att vara ledig en dag i veckan! När klockan slog 20.00 och mitt kvällspass var över tog jag mig snabbt till Köpmangatan och Rasmus för att få tillbringa lite tid med honom. Det var precis lika trevligt som vanligt. Som vanligt somnade jag som en prinsessa och gör jag det vaknar jag inte i första taget. Inte förrän när klockan ringer morgonen efter och Rasmus inte kan gå till jobbet inser jag att han legat vaken och hostat hela natten då jag sovit som en stock. Mycket vänligt av mig. Med en sjuk Rasmus och en trött Emelie fanns det inte mycket annat att göra än att somna om. Några timmar senare vaknade jag utvilad och blev då tvungen att inse att jag verkligen inte orkar gå till gymmet. Vem försöker jag lura egentligen? Det räcker inte att skriva in det i kalendern och försöka pränta in i huvudet att det kommer bli kul. Jag tror nog faktiskt inte att det blir det. Kanske om jag någon dag tvingar med mig Dennis. Han skulle kunna göra så att jag uthärdar i alla fall en timme vid maskinerna. Utan gym och inställd KS-behandling fanns det inga större anledningar att gå upp och större delen av dagen tillbringades därför i sängen.
Framåt kvällen hämtade jag upp Hanna och vi körde sedan mot Eva. Vi stapplar in genom dörren och ut i köket och vad möts vi av om inte Eva med händerna djupt nere i en bunke med deg. We love you! Underbar som denna flicka är hade hon knådat ihop sconesdeg till oss. Efter redogörelser av helgen som vi njutit av på olika håll värmdes tänger av alla dess slag upp och scones gräddades. Vi lämnar det där, och jag tackar för att ni är ni!
Sen var det hux flux onsdag och vår uppförsbacke blev till nedförsbacke. Veckans nedförsbacke bjöd på kvällsjobb, barngympa och födelsedag. Födelsedagsbarnet var morfar och det firades med ett litet kalas.
