emeliejönsson

Vilken succékväll det var igår. Vart jag än vände mig såg jag succé efter succé. Det måste varit något i luften!

Denna helg invigdes med jobb. Jag jobbade kväll och det tycker jag inte om. Att jobba kväll en fredag är verkligen en nitlott! Skönt att det dröjer, i alla fall ett litet tag, tills kvällen är min igen! Jag fick ännu ett klagomål på min dialekt och jag kan inte förstå varför! 
- Vad säger du?
- Emailprocessor. 
- Professor?!
- ProCessor!
- Ja, Emailprofessor?
- P-R-O-C-E-S-S-O-R!
- Jaha, med en dialekt som din är det inte lätt att förstå ska du veta!
Tiden gick faktiskt ändå ganska fort och mina kunder var inte så sura. Inte lika sura som de kommer vara imorn, då det är måndag och sveriges befolkning har ångest. Ångest som går ut över oss stackare i telefon.

Med en timme kvar av jobbet ringde John och tog mig tillbaka till livet. Jag fick ett nytt fredagshopp och det hela resulterade faktiskt i en riktigt mysig kväll. Med riktigt god mat.

Lördagen hade några ograverade timmar och jag bestämde mig för att göra ett försök till att vända "det värsta jag någonsin sett" till: "nä men titta, vad fint du har det!". Om jag lyckades? Klart! Efter några timmar av vikande, putsande och annat som hör städning till, inkluderat att välta ner en full spann med vatten över hela golvet, blev mitt rum riktigt trevligt igen!

Mörkret föll och jag infann mig sedan hos Eva. Där var det förfest och liv. Det är alltid roligt hos Eva. Det spelar ingen roll om det är fest, djupa samtal eller häng i kojan under trappan, det finns alltid tid för skratt. Hej jag heter Kjell och jag är utklädd ikväll, sen var vi plötsligt på Speakeasy. Där var det tomt då vi var först. Snåla smålänningar. Men innan jag egentligen hann reagera var dansgolvet packat och moves drogs lite hit och dit.
Vi kom aldrig till torggrillen. Jag och Lucas fick ingen GT på TG. Istället blev det hejdå-kramar och mys i byn. Sedan var det dags för springtävling. Nej, innan springtävligen var det tynglyftning i form av varandra. Jag kan bara säga att jag är rätt stark, tro det eller ej. Det blev en mellanlandning i uthuset och godnatt till Anna och Dennis. Sen slocknade jag ganska snabbt.

När klockan ringde i morse förvrängde mina ögon 08.00 till 03.00 och jag stände av alarmet igen.Tur att två var ställda. Och tur att jag faktiskt slapp gå upp. Anna och Dennis kom och åt frukost och jag sa hejdå till John. Att säga hejdå är inget jag tycker om. Inte när man inte ses på 6 veckor. Buhu!

Idag har jag faktiskt uträttat en hel del. Det blev en härlig promenad med Sibbe. Middag hos mormor och morfar, för här skulle Farsdag firas! Ett besök hos pappa, för att fira lite till! Sen var det dags för dansträning och vi alla var som vanligt väldigt pigga och normala. Tur att vi alltid är det!

"Åh, vad jobbigt det är att springa sitt snabbaste!"