Sköna gröna killar, de ger aldrig upp.
Sådär en vecka i efterhand tycker nog att det är dags att sammanfatta en helg med mys, festligheter, jobb, dans och umgänge.
Efter en dag på IKSC som bjöd på både stormöte och mormor-fika väntade en kväll då jag inte gjorde mycket för världen. Jag gick en runda och hämnade tillsist på Östra Esplanaden. Det var precis lika mysigt som vanligt att umgås med mina kära morföräldrar, vilket resulterade i att jag fastnade där. Även om jag träffar de precis varje dag blir det inte så mycket av just långa samtal och mys på kvällningen. Jag traskade sedan hem för att fortsätta mysa med mamma och vindruvor i mängder.
Klockan ringde på lördagsmorgonen och det var bara att dra sig upp. Plikten kallade och jag drog mig till jobbet. Nästan 9 timmar senare la jag benen på ryggen och skyndade hem. Det vankades nämligen förfest hos Elina. Mycket trevligt!
Efter en stunds kacklande och vinsörplande vandrade vi vidare mot Aktivitetshuset där årets VIF-fest väntade. Kvällen bjöd på en hel massa kära återseenden, dans, B-lagare, halka, bugg och skratt och när vi traskade hem i snön kunde jag konstatera att ännu en VIF-fest blivit succé.
Att vakna på Rasmus arm gjorde att jag fick precis en så bra start på dagen man bara kan få. Den fortsatte i samma anda med massa trevligt umgänge för att sedan avrundas med dansträning. Vi nöter, nöter och nöter och jag tycker faktiskt att det börjar ge resultat.
Efter en dag på IKSC som bjöd på både stormöte och mormor-fika väntade en kväll då jag inte gjorde mycket för världen. Jag gick en runda och hämnade tillsist på Östra Esplanaden. Det var precis lika mysigt som vanligt att umgås med mina kära morföräldrar, vilket resulterade i att jag fastnade där. Även om jag träffar de precis varje dag blir det inte så mycket av just långa samtal och mys på kvällningen. Jag traskade sedan hem för att fortsätta mysa med mamma och vindruvor i mängder.
Klockan ringde på lördagsmorgonen och det var bara att dra sig upp. Plikten kallade och jag drog mig till jobbet. Nästan 9 timmar senare la jag benen på ryggen och skyndade hem. Det vankades nämligen förfest hos Elina. Mycket trevligt!
Efter en stunds kacklande och vinsörplande vandrade vi vidare mot Aktivitetshuset där årets VIF-fest väntade. Kvällen bjöd på en hel massa kära återseenden, dans, B-lagare, halka, bugg och skratt och när vi traskade hem i snön kunde jag konstatera att ännu en VIF-fest blivit succé.
Att vakna på Rasmus arm gjorde att jag fick precis en så bra start på dagen man bara kan få. Den fortsatte i samma anda med massa trevligt umgänge för att sedan avrundas med dansträning. Vi nöter, nöter och nöter och jag tycker faktiskt att det börjar ge resultat.
Kommentarer
Trackback
