Halmstad.
I lördags, den 22 november, var det äntligen dags!
Jag längtade till Halmstad. Jag längtade efter en helg med tjejerna. Jag längtade efter skratt med er. Jag längtade efter oss. Men, mest av allt längtade jag efter Matilda.
Denna morgon skrev vi historia när vi packade in oss, och våra väskor, i bilen och körde iväg.
Kan det vara så att vi lärt oss något efter alla de timmar vi kört runt i byn och yrat innan vi kommit iväg? Kan det vara så att alla faktiskt har lite bättre framförhållning numera, och är fördigpackade och klara när bilen tutar utanför. Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi måste helt enkelt haft tur, för det tog inte en timme att fylla bilen. Vi gled smärtfritt igenom Älmhult och vips så var vi påväg mot äventyr!
Vi kom tillslut fram till Matildas nya lya och efter vi konkat in all packning och haft kramkalas gav vi oss ut för lite shopping och lunch. Mycket folk och kallt väder, men det var en mysig runda och det blev god mat på Planka. Matilda fick agera langare och eftersom vårt schema denna helg var ganska fullspäckat fick vi efter ett tag traska hem. Då öppnades vinflaskorna och vi gjorde oss iordning. Matilda som pipit om en överraskning i några dagar lurade återigen ut oss på
Halmstads gator. Där trippade vi runt ett litet tag i våra klackar innan vi stannade vid en korsning.
-Nu är vi framme, sa Matilda.
Vi tittade på varandra och vände oss sakta om. Vi möttes då av spetsgardiner och en skylt med namnet Lustgården.
Himmelriket! var nog tanken som for igenom allas huvuden när vi öppnade den plingande dörren. Två timmar senare öppnades dörren igen och ut trippade 5 nya människor. Nog för att vi är öppna mot varandra i vanliga fall, men efter dessa timmar tog vi öppenhet till nya oanade höjder.
Efter en mellanlandning hemma gick vi gick vidare mot Harrys, HarrIs där vi avnjöt en underbart god middag! Efter middagen och fortsatt snack tog vi oss än en gång till lägenheten för att få i oss ännu lite vin och fixa det sista innan utgång. Här tappade vi dessvärre en av oss och fem blev alltså fyra.
Vi gav oss ut i natten och traskade bort till Moon. Vi kom in och upptäckte att Moon bytt ägare. Det var numera Thailändare som ägde stället. Det var Thailändare i garderoben. Thailändare i baren. Men ägnade vi en tankte åt det? Oh no! Att vår
handled pryddes av en stämpel med ett långt namn på V var inte heller något vi reflekterade över.
Thailändare eller inte. Folk på dansgolvet eller ej. Kvällen var hur rolig som helst!
Och vem behöver en övervåning, egentligen?
Efter några skrattanfall, hopp över svampar, sång, Hej mitt vinterland och dans kring granen skuttade vi upp och väckte Johanna med Heeeej Johanna, nu är vi häääär! Det måste helt enkelt vara den bästa väckningen hon någonsin varit med om!
Det blev en genomgång av kvällen innan vi slockade som små barn i våra sängar.
Morgonen efter var det väl ingen direkt överraskning att jag och Matilda var de två som sov längst. När vi alla var vakna var det enda som snurrade i våra tankar Espresso House! Vi kunde inte göra annat än lyda den röst som ekade i våra huvuden och jag fick äntligen min åh så efterlängtade Chai Latte. Där satt vi tysta i 1½ timme och sörplade och åt scones.
Sen splittrades vi. Eva gick på date, Johanna gick hem och jag, Hanna och Matilda påbörjade det som skulle bli en kort promenad. Några timmar senare ringde våra vänner och frågade var vi höll hus. Då hade vi varit på promenad i x antal
timmar. Mys! Vi gick och hälsade på Ozzy, tog en runda till vår gamla lekplats, pausade för underbar utsikt, hälsade på hos Rebecca och pratade, pratade och pratade. Det var den mysigaste promenaden på länge!
Efter en hel massa kramkalas och mys packade vi återigen in oss i bilen och körde till Älmhult. Det var immigt. Det var halt. Det var mörkt (!). Och det var en automatare. Jag kan säga att vi alla drog en lättnads-suck när vi passerade Älmhult-skylten!
Tack Gabbar, för en helt fantastisk helg. Och tack Matilda, för att vi fick komma. Ni är underbara.
♥
Jag längtade till Halmstad. Jag längtade efter en helg med tjejerna. Jag längtade efter skratt med er. Jag längtade efter oss. Men, mest av allt längtade jag efter Matilda.
Denna morgon skrev vi historia när vi packade in oss, och våra väskor, i bilen och körde iväg.
Kan det vara så att vi lärt oss något efter alla de timmar vi kört runt i byn och yrat innan vi kommit iväg? Kan det vara så att alla faktiskt har lite bättre framförhållning numera, och är fördigpackade och klara när bilen tutar utanför. Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi måste helt enkelt haft tur, för det tog inte en timme att fylla bilen. Vi gled smärtfritt igenom Älmhult och vips så var vi påväg mot äventyr!
Vi kom tillslut fram till Matildas nya lya och efter vi konkat in all packning och haft kramkalas gav vi oss ut för lite shopping och lunch. Mycket folk och kallt väder, men det var en mysig runda och det blev god mat på Planka. Matilda fick agera langare och eftersom vårt schema denna helg var ganska fullspäckat fick vi efter ett tag traska hem. Då öppnades vinflaskorna och vi gjorde oss iordning. Matilda som pipit om en överraskning i några dagar lurade återigen ut oss på
Halmstads gator. Där trippade vi runt ett litet tag i våra klackar innan vi stannade vid en korsning.
-Nu är vi framme, sa Matilda.
Vi tittade på varandra och vände oss sakta om. Vi möttes då av spetsgardiner och en skylt med namnet Lustgården.
Himmelriket! var nog tanken som for igenom allas huvuden när vi öppnade den plingande dörren. Två timmar senare öppnades dörren igen och ut trippade 5 nya människor. Nog för att vi är öppna mot varandra i vanliga fall, men efter dessa timmar tog vi öppenhet till nya oanade höjder.
Efter en mellanlandning hemma gick vi gick vidare mot Harrys, HarrIs där vi avnjöt en underbart god middag! Efter middagen och fortsatt snack tog vi oss än en gång till lägenheten för att få i oss ännu lite vin och fixa det sista innan utgång. Här tappade vi dessvärre en av oss och fem blev alltså fyra.
Vi gav oss ut i natten och traskade bort till Moon. Vi kom in och upptäckte att Moon bytt ägare. Det var numera Thailändare som ägde stället. Det var Thailändare i garderoben. Thailändare i baren. Men ägnade vi en tankte åt det? Oh no! Att vår
handled pryddes av en stämpel med ett långt namn på V var inte heller något vi reflekterade över.
Thailändare eller inte. Folk på dansgolvet eller ej. Kvällen var hur rolig som helst!
Och vem behöver en övervåning, egentligen?
Efter några skrattanfall, hopp över svampar, sång, Hej mitt vinterland och dans kring granen skuttade vi upp och väckte Johanna med Heeeej Johanna, nu är vi häääär! Det måste helt enkelt vara den bästa väckningen hon någonsin varit med om!
Det blev en genomgång av kvällen innan vi slockade som små barn i våra sängar.
Morgonen efter var det väl ingen direkt överraskning att jag och Matilda var de två som sov längst. När vi alla var vakna var det enda som snurrade i våra tankar Espresso House! Vi kunde inte göra annat än lyda den röst som ekade i våra huvuden och jag fick äntligen min åh så efterlängtade Chai Latte. Där satt vi tysta i 1½ timme och sörplade och åt scones.
Sen splittrades vi. Eva gick på date, Johanna gick hem och jag, Hanna och Matilda påbörjade det som skulle bli en kort promenad. Några timmar senare ringde våra vänner och frågade var vi höll hus. Då hade vi varit på promenad i x antal
timmar. Mys! Vi gick och hälsade på Ozzy, tog en runda till vår gamla lekplats, pausade för underbar utsikt, hälsade på hos Rebecca och pratade, pratade och pratade. Det var den mysigaste promenaden på länge!
Efter en hel massa kramkalas och mys packade vi återigen in oss i bilen och körde till Älmhult. Det var immigt. Det var halt. Det var mörkt (!). Och det var en automatare. Jag kan säga att vi alla drog en lättnads-suck när vi passerade Älmhult-skylten!
Tack Gabbar, för en helt fantastisk helg. Och tack Matilda, för att vi fick komma. Ni är underbara.
♥
Kommentarer
Trackback
