Linköping
Att pappa skulle till Linköping samma dag som jag var ledig från jobbet trodde jag
var ungefär lika sannolikt som att inte få en kund 19.59 när man slutar 20.00.
Men på något sätt stod vi i alla fall där, på Älmhults perrong, i måndags och
frös häcken av oss. Efter ett trevlig tur till Alvesta med Susanna och en inte
lika trevlig försening av nästa tåg var vi äntligen på väg mot Linköping och
min kära kusin. Trötta och iskalla kurade vi ihop oss på våra platser med varma
drycker, tonfiskrullar och ny musik i lurarna.
Jag hade förberett mig på att sitta en mindre evighet på tåget, men jag somnade
och helt plötsligt ryckte pappa liv i mig och sa att vi var framme. Då började
den otroliga vandringen till Johanna och efter ca 20 telefonsamtal hittade vi
tillslut och pappa lämnade oss för jobb. Johanna visade den mysiga lägenheten och
vi begav oss ut på en shoppingtur. Mycket mysigt! Efter detta var det dags för
en lika mysig och mycket god lunch. Johanna lämnade oss sedan för att cykla till
skolan och jag och pappa påbörjade vandringen mot tåget som skulle ta oss hem
igen.
När jag satt där på tåget på väg tillbaka till Älmhult med nya låtar i min
ipod och solen i ögonen kändes det nästan som att det var vår. Det var helt
underbart. Jag tyckte till och med att det var underbart att jag behövde kisa för
att över huvud taget se pappa som satt jämte, det är inte dåligt.
Det var jättekul att få se hur Johanna hade det långt i fjärran och tro det
eller ej så blev jag lite, lite sugen på att börja plugga igen. Lika kul var det
även att umgås med pappa en dag, ibland glömmer man hur mysigt vi faktiskt kan
ha det tillsammans bara vi två.
Väl hemma blev det en promenad och ett Core-pass innan jag fastnade framför datorn
för att sedan stupa i säng.
