This is not the end.
Då var man hemma igen. Hemma och vänder, för imorgon lastar vi bilen och kör mot S!esta. Det är helt galet, helt galet roligt!
Madrid har varit toppen, om man bortser från vädret. Vilken otur vi hade. Men som sagt, veckan visade sig bli hur bra som helst i alla fall och vi dämpade vår väder-frustration med shopping. Det kommer förhoppningsvis en bättre redogörelse om veckan någon gång framöver. Nu har jag nämligen inte tid. Nu var kanske fel ord att använda. Jag har rättare sagt inte tid förrän den 6 juni, men det tycker jag om.
Imorgon bär det alltså äntligen av till s!esta. Som jag längtat! Det ska verkligen bli helt underbart.
Idag hade jag förövrigt min sista skoldag. Min sista skoldag. Jag kan inte få nog av att säga det. Det känns fruktansvärt konstigt, alltihop. Jag har inte förstått det än, och kommer förmodligen inte göra det på ett tag. Allt jag gjorde idag var för sista gången. Sista lektionen, sista maten i matsalen, sista hänget i biblioteket. Det är verkligen med blandade känslor måste jag säga. För gud vad jag kommer sakna allt.
Gud vad jag kommer sakna oss.
Tält tre, here we come!
Wii!