emeliejönsson

Idag satte vi oss i bilen som skulle ta oss till Göteryd och vårt studentflak. Jag, Rebecca, Hanna, Rickard och Sibbe åkte ut för en inspektion av det flak som om exakt 17 dagar ska ta oss runt Älmhults torg. Det gick galat och jag tror att det blit hur bra som helst! Det känns overkligt att det bara är 17 dagar kvar. Om 17 dagar, två veckor och tre dagar, har vi redan sprungit ut. Då har vi redan tagit studenten och sagt hejdå till allt vad skola heter, för ett tag i alla fall. Det känns ändå ganska långt borta när man nu sitter här och försöker fila ihop ett filosofiarbete om Karl Marx. Det är helt omöjligt, jag kan helt enkelt inte skriva. Jag förmår mig inte öppna upp ett dokument och börja, men jag måste. Det ska in imorgon och efter att jag skrivit klart detta arbete, då har jag inga fler arbeten att skriva. Helt otroligt!

Det var i alla fall en trevlig liten resa dagen bjöd på. Eller ja, kanske inte för den fågel vi mötte. Mötte och dödade. 
"Aaa, en fågel", hörde vi en lugn röst säga från förarsätet. Innan vi hann blinka sa det smack, och det enda tecken som fanns kvar av att vi kört på något var några fjärdar den stackars äckliga fågeln lämnade kvar på rutan.  

Nej, nu ropar min vetevärmare på mig. Min varma och sköna vetevärmare. Min stora kärlek.