emeliejönsson

Nej, nu vill jag inte höra mer. Denna dag har varit en enda lång påminnelse om att vi snart kommer splittras. En enda lång påminnelse om att jag snart inte har någon klass, inget SP05Ei, ingen trygghet. Och nu börjar jag snart gråta. På riktigt.

Visst, det ska bli så otroligt skönt att slippa skolan. Så otroligt skönt att springa ut, med er, och inte behöva tänka mer på läxor, prov, inlämningar, redovisningar och annat skit. Det ska det verkligen bli. Men ändå, när vi står där, på scenen och hoppar och skriker, ja då är det slut. Då är skolan slut, klassen borta och tryggheten bortblåst. Så jag hade nog gärna väntat lite till, bara lite.

Tre veckor kvar till balen, idag. Under dessa tre veckor ska jag tillbringa sju dagar i Madrid och fyra dagar på S!esta. Av dessa tre veckor är det sex lediga helgdagar, vilket inte lämnar många dagar orörda. Eller nej, orörda är inga dagar. Det är verkligen fullt upp ända till studenten, men det tycker jag om.

Nej, om man skulle ta tag i någon av de grejer jag har kvar på min jobbiga-saker-att-göra-lista. Det borde jag, men det orkar jag inte. Inte alls, för min motivation har redan sprungit ut, för längesen.