emeliejönsson

Efter en liten sovmorgon och promenad till kyrkan som fick agera mötesplats bar det av med buss genom hela Galway. Vi skulle nu lämna av klassen, en efter en på respektive arbetsplats och alltså åt ovisshet och engelskt tal. Efter busstur och promenad med avdroppning kom vi till River Island och det blev min tur att kliva in i min nya roll som butiksbiträde. Jag träffade nu alla nya jobbarkompisar och min nya manager Sharon. Phyllis övergav mig snabbt, men jag var i goda händer och nu började presentationen. Efter att ha hälsat och kollat runt fick jag jobbartröjor och skåpnyckel och blev därefter satt i arbete. Jag sattes nu som ansvarig för skoavdelningen de följande två veckorna. Med en liten känsla av rädsla inför min syssla började jag jobba, och vad kul det var! Jag blev även introducerad för radion. Hjälp! Med orden: "People are really scared about this, so we thought that you should try it right away", tog jag radion i min hand och kallade på stockroom. Det kanske var bra att de gjorde så, för annars hade jag inte vågat använda denna apparat, någonsin. Anyway, dagen rullade på fort och efter jobbet, som var slut vid 17.00, kom Hanna och Emelie och hämtade mig för lite shopping och vandring. Vi mötte även upp Rebecca och ställde oss vid bussstationen för att invänta buss 2E. Det var här vi mötte den första, av många, alkisar. Den första och den värsta. Vi åker, som vanligt efter en lång väntan, hem och möts i dörren av Mary. Nej, vi möts i dörren av en orolig Mary. Vi kom nämligen hem 19.00, när vi skulle varit hemma 18.30. Stackars Mary var påväg att ringa Anders och berätta att vi var borta. Hon är så söt. När vi visat att vi levde bjöd Mary på god mat. Planerna för träff med klassen fick vi slopa då vi deckade i våra sängar så fort vi kommit upp på rummet. Kvällen slutade alltså i en myskväll, vilket inte är fy och skam när man delar rum med Hanna och Rebecca.