Grabbkväll.
Efter en disk med mitt älskade O.C och en titt på studentfirandet med mormor och morfar börjar jag bli människa igen. Men jag kan inte säga annat än att gårdagskvällen är värd en förstörd söndag framför TV:n. Det som skulle bli en grabbkväll hos Eva med pizza, öl, fotboll och bortamatchsnack slutade till fåglarnas kvitter och tuppens vackra stämma i Lindhult.
I och för sig blev det faktiskt en grabbkväll, en riktigt trevlig sådan och stundtals var vi faktiskt mer män än kvinnor. Det började bra med god Amigomat, god dricka och en bra första halvlek. Men sedan hände något, den andra halvleken var på tok för händelselös och tråkig för att vi skulle kunna sitta och fälla våra vassa kommentarer så vi gled in på annat. Mitt i alltihopa kommer någon, som vanligt, med en brilliant idé: Ska vi inte åka till Köpenhamn?
Vi andra tre tar en titt på varandra och nickar instämmande; klart vi ska till Köpenhamn! Sagt och gjort, så fort matchen blåsts av trampade vi hem för att svarva om och bege oss till stationen. Men vad möts vi av när vi kommer fram om inte en låst väntsal och en tom skärm på perrongen. Suck. Vi måste tillslut inse att det inte går några tåg på lördagar. Fyra slagna hjältar får alltså trampa mot nya upptåg. Vi styrde kursen mot mitt rum men när vi cyklade förbi Sorello kunde vi inte hålla oss längre. Det blev en mellanlandning med efterrätt och Nix, mums!
Efter en trevlig stund på Sorello hamnade vi slutligen i mitt rum för lite förfest och tjejsnack, mysigt värre. Vid detta laget visste vi inte riktigt vad vi egentligen förfestade till, men att vi skulle dansa innan kvällens slut det var ett som var säkert. Ladan, som vi alla innerst inne visste att vi skulle hamna vid tillslut, kom på tal och vip så satt i i vår lilla Clio med mamma bakom förarsätet med siktet på Möllekulla. Det var vid denna tidpunkt vi tråkigt nog tappade en av de våra och fick fortsätta kvällen i en trio.
Ja, så anlädde vi till ladan där festen var i full gång. Det visade sig bli en helt kalaskul kväll med mycket nytt under solen, tack för det!
När vi kände att vi fått ut vad vi ville av kvällen traskade/sprang vi, med x antal stopp, till Lindhult där värme och en säng väntade. Där slocknade vi, tillslut, med en Dennis som sällskap. Vi tackar för sovplats!
Mysigt värre var det att vakna upp i samma säng som Eva, Rebecca och Dennis och prata igenom gårdagen.
Tack för en toppenkväll!
Och Hanna, vi saknade dig.
♥
I och för sig blev det faktiskt en grabbkväll, en riktigt trevlig sådan och stundtals var vi faktiskt mer män än kvinnor. Det började bra med god Amigomat, god dricka och en bra första halvlek. Men sedan hände något, den andra halvleken var på tok för händelselös och tråkig för att vi skulle kunna sitta och fälla våra vassa kommentarer så vi gled in på annat. Mitt i alltihopa kommer någon, som vanligt, med en brilliant idé: Ska vi inte åka till Köpenhamn?
Vi andra tre tar en titt på varandra och nickar instämmande; klart vi ska till Köpenhamn! Sagt och gjort, så fort matchen blåsts av trampade vi hem för att svarva om och bege oss till stationen. Men vad möts vi av när vi kommer fram om inte en låst väntsal och en tom skärm på perrongen. Suck. Vi måste tillslut inse att det inte går några tåg på lördagar. Fyra slagna hjältar får alltså trampa mot nya upptåg. Vi styrde kursen mot mitt rum men när vi cyklade förbi Sorello kunde vi inte hålla oss längre. Det blev en mellanlandning med efterrätt och Nix, mums!
Efter en trevlig stund på Sorello hamnade vi slutligen i mitt rum för lite förfest och tjejsnack, mysigt värre. Vid detta laget visste vi inte riktigt vad vi egentligen förfestade till, men att vi skulle dansa innan kvällens slut det var ett som var säkert. Ladan, som vi alla innerst inne visste att vi skulle hamna vid tillslut, kom på tal och vip så satt i i vår lilla Clio med mamma bakom förarsätet med siktet på Möllekulla. Det var vid denna tidpunkt vi tråkigt nog tappade en av de våra och fick fortsätta kvällen i en trio.
Ja, så anlädde vi till ladan där festen var i full gång. Det visade sig bli en helt kalaskul kväll med mycket nytt under solen, tack för det!
När vi kände att vi fått ut vad vi ville av kvällen traskade/sprang vi, med x antal stopp, till Lindhult där värme och en säng väntade. Där slocknade vi, tillslut, med en Dennis som sällskap. Vi tackar för sovplats!
Mysigt värre var det att vakna upp i samma säng som Eva, Rebecca och Dennis och prata igenom gårdagen.
Tack för en toppenkväll!
Och Hanna, vi saknade dig.
♥
Kommentarer
Postat av: rebecca
vilken toppenkväll! men, fyra är bättre än tre!
Postat av: Hanna
jag saknade er, vi fyra!
Trackback
