Siesta.
Solen skiner och det har den gjort hela helgen, vilket har varit helt underbart. Det kan man märka inte minst på mina kinder som svider och ser allmänt röda ut. Det hoppas vi lägger sig till balen, som förövrigt är om två dagar. Jag kan inte förstå det, vart tar tiden vägen?
Jag har i alla fall haft en helt fantastisk helg och det känns konstigt att Siesta 2008 är över. Jag har gått och längtat och tänkt på denna festival hur länge som helst, och nu har den redan passerat. Men så är det ju med allt. Som sagt blev helgen hur bra som helst, bättre än jag någonsin vågat hoppas på faktiskt och jag har under dessa fyra dagar fått minnen för livet. Minnen med er, de absolut bästa.
I torsdags när vi anlänt till Siesta, totalt fullpackade, och efter många suckar och klagomål fått upp vårt tält och satt oss ner utanför vår nya enkla boning för att öppna vår första festival-cider/öl så hade jag en obeskrivligt bra känsla i magen. Äntligen. Jag har varit så orolig och konstig den senaste tiden och inte kunnat reda ut mina tankar och planer på något sätt. Det har varit så mycket press, så många måsten och så många tankar och funderingar om framtiden att jag nästan fått panik. Men i torsdags kom äntligen denna efterlängtade känsla över mig. En känsla av att det ordnar sig. Det kommer ordna sig. Jag ska ta den där stunden och känslan som kom därtill och spara någonstans, för jag lär behöva den igen. När jag tänker efter så ska jag ta alla dessa fyra dagar och spara någonstans, för det har varit obeskrivligt underbart och allt har bara känts så skönt. Så vill ja ha hela den kommande sommaren, tack. Jag vill ha solsken, musik, festival, nya människor och allt annat som denna helg har bjudit på. Och jag vill ha det med er, för att ni är ni. Ni är den där underbara känslan som jag haft hela helgen, personifierad. Tack för det.
Ikväll är det dags för den sista studentfesten innan the big one. Det är bara fyra dagar kvar, och jag vet inte vart jag ska bli av. Men i vilket fall som helst blir det tältning med alla underbara studenter, och jag ser fram emot det som bara den.
Ge mig denna helg igen, snälla.
Jag har i alla fall haft en helt fantastisk helg och det känns konstigt att Siesta 2008 är över. Jag har gått och längtat och tänkt på denna festival hur länge som helst, och nu har den redan passerat. Men så är det ju med allt. Som sagt blev helgen hur bra som helst, bättre än jag någonsin vågat hoppas på faktiskt och jag har under dessa fyra dagar fått minnen för livet. Minnen med er, de absolut bästa.
I torsdags när vi anlänt till Siesta, totalt fullpackade, och efter många suckar och klagomål fått upp vårt tält och satt oss ner utanför vår nya enkla boning för att öppna vår första festival-cider/öl så hade jag en obeskrivligt bra känsla i magen. Äntligen. Jag har varit så orolig och konstig den senaste tiden och inte kunnat reda ut mina tankar och planer på något sätt. Det har varit så mycket press, så många måsten och så många tankar och funderingar om framtiden att jag nästan fått panik. Men i torsdags kom äntligen denna efterlängtade känsla över mig. En känsla av att det ordnar sig. Det kommer ordna sig. Jag ska ta den där stunden och känslan som kom därtill och spara någonstans, för jag lär behöva den igen. När jag tänker efter så ska jag ta alla dessa fyra dagar och spara någonstans, för det har varit obeskrivligt underbart och allt har bara känts så skönt. Så vill ja ha hela den kommande sommaren, tack. Jag vill ha solsken, musik, festival, nya människor och allt annat som denna helg har bjudit på. Och jag vill ha det med er, för att ni är ni. Ni är den där underbara känslan som jag haft hela helgen, personifierad. Tack för det.
Ikväll är det dags för den sista studentfesten innan the big one. Det är bara fyra dagar kvar, och jag vet inte vart jag ska bli av. Men i vilket fall som helst blir det tältning med alla underbara studenter, och jag ser fram emot det som bara den.
Ge mig denna helg igen, snälla.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Ge mig helgen igen! Snälla! Ta fram den emelie, jag vet var du har den. Jag vet var du förvarar dina (och våra) saker. Eller den kanske ligger i Evas nätfack? :D Big love.
Trackback
