Madrid 27/5
Denna dag fick vi faktist en mindre sovmorgon, trots att det var en hemresa på schemat. När vi ätit vår sista frukost i det berömda köket och lyckats trycka ner alla våra ägodelar i väskorna satte vi fart mot stationen och flygplatsen. Vilken pärs det var att konka denna väska till flygplatsen. Upp, upp och ner för trappor hit och dit. Men stark som jag är klarade jag det och vi kom tillslut fram. Efter incheckningen, som för ovanlighetens skull av någon anledning framkallade näsblod, väntade några timmars väntan. Detta eftersom planet blev något försenat så jag och Frida passade på att mumsa i oss våra otroligt goda baguetter. Mums, mums, mums!
Som sagt fick vi vänta lite extra på planet som skulle ta oss till Köpenhamn men tillslut kom det och vi hade en trevlig flygning hem. Precis som på ditresan fick vi macka och dricka och precis som på ditresan somnade jag som en stock, socialt och bra.
Så landade vi då på Kastrup och allt var påväg att bli som vanligt igen. Okej, som vanligt blir det väl inte med Siesta och studenten bakom hörnet, men i alla fall.
På Kastrup var det fullt galej, vilket inte satt fel då vi var tvugna att vänta på tåget i två timmar. Det var nämligen dags för danska soldater att komma hem från krig och oroligheter i Afganistan och det var nära på folkfest på flygplatsen. Familj, släkt och vänner hade samlats och det var danska flaggor överallt. Jag och Frida bestämde oss för att vara med i firandet, men tog det kanske på lite för stort allvar. Vi båda två började nämligen storlipa när soldaterna fick träffa sina nära och kära igen. Men jag menar, man är väl inte mer än människa?
En tågfärd senare var vi tillbaka i lilla, men ack så mysiga, Älmhult och jag tackar så mycket för en härlig vecka!
♥
Som sagt fick vi vänta lite extra på planet som skulle ta oss till Köpenhamn men tillslut kom det och vi hade en trevlig flygning hem. Precis som på ditresan fick vi macka och dricka och precis som på ditresan somnade jag som en stock, socialt och bra.
Så landade vi då på Kastrup och allt var påväg att bli som vanligt igen. Okej, som vanligt blir det väl inte med Siesta och studenten bakom hörnet, men i alla fall.
På Kastrup var det fullt galej, vilket inte satt fel då vi var tvugna att vänta på tåget i två timmar. Det var nämligen dags för danska soldater att komma hem från krig och oroligheter i Afganistan och det var nära på folkfest på flygplatsen. Familj, släkt och vänner hade samlats och det var danska flaggor överallt. Jag och Frida bestämde oss för att vara med i firandet, men tog det kanske på lite för stort allvar. Vi båda två började nämligen storlipa när soldaterna fick träffa sina nära och kära igen. Men jag menar, man är väl inte mer än människa?
En tågfärd senare var vi tillbaka i lilla, men ack så mysiga, Älmhult och jag tackar så mycket för en härlig vecka!
♥
Kommentarer
Trackback
