emeliejönsson

Klockan ringer vid 07.00. Alldeles för tidigt för min smak. Vi tog oss upp och åt frukost innan vi med matsäcken i handen begav oss mot metro och tåg som skulle ta oss till Cercedilla. Det blev en lång tågresa och när vi väl var framme, uppe i bergen fick vi vänta en timme på det naturtåg vi skulle åka runt i. Vu fördrev tiden med fika bestående av café cortado och en crossant. Mysigt värre! Vad som inte var så mysigt med tanke på att vi skulle upp och vandra var det förbannat tröttsamma regn som enviades med att falla. Det regnade och regnade. Tåget kom och vi var ensamma vilket medförde vacker sång från oss alla. Det blev en trevlig stund uppe i bergen och utsikten var hur fin som helst! När vi kom upp till vår slutstation vräkte regnet ner och jag och Frida insåg, om vi inte tidigare gjort det, hur fel klädda vi var med våra leggings och collegetröjor. Men vi bet ihop och började vår vandring uppåt. Vi nådde ganska snabbt en informationsstuga där vi gick in för att komma bort från regnet en liten stund.

Hade vi velat nå toppen skulle vi inte gått in här. Inne i stugan sa de nämligen att vi inte skulle gå längre. Några hundra meter längre upp snöade det stora, stora snöflingor så vi fick vända om. Det enda positiva var att vi hann med samma tåg hem. Med andra ord blev även denna sista utflyckt betydligt kortare än vi först räknat med hemma i Sverige och vi fick tid för annat.

Tillbaka i Madrid klarade vi av den sista shoppingen och inhandlade grejer till vår flygmassäck. Vi gick hem för att packa och dona med maten innan det var dags för den sista måltiden tillsammans i Madrid. Denna måltid avnjöt vi på en spansk restaurang. Maten var mindre god men det kompenserades med fantastisk god sangria. Efter maten tog vi oss till ett café för nattfika och jag och Frida kostade på oss en god men dyr glass. Mums! Tack för en riktigt rolig sista kväll som vi kan sammanfatta med orden: "Det måste vara isen!"