Hope.
Jag undrar egentligen hur många gånger jag har fått denna obligatoriska studentfråga de senaste veckorna. Okej, det är kanske inte så konstigt eftersom jag faktiskt, även om jag inte vill inse det, tagit studenten. Men ändå, nu räcker det.
Jag är trött på "Jaha, hur känns det nu såhär efter din student? Vad har du egentligen för planer inför hösten?" Eller nej, det jag egentligen är trött på är väl att inte ha ett bra svar på frågan. Fast det jag är mest trött på är nog ändå den min som infinner sig på dessa människors ansikten när jag avlagt mitt svar. Okej, det är kanske orättvist att påstå att alla frågeställares ansikten formas till denna uppgivna, oroliga "arma barn, vad ska det bli av dig"-min, men jag har sett min skörd av detta uttryck.
Tack för mig.
Vet du, du har det helt underbart! Hela världen ligger för dina fötter och bara väntar på att du ska göra något med det. Det behöver inte komma direkt, det kan vänta några år! Du kan lugnt och behärskat tänka, filosofera, njuta av livet har att bjuda på! Ingen ska ta det ifrån dig..
Bry dig inte om vad du ska göra, det kommer med tiden! Och då är du mer laddad än någonsin. Glöm inte mig bara ;D
Arma barn, vad ska det bli av dig!? Haha. Jag håller med Jim. Ta livet som det kommer. Planera inte för mycket just nu. I över 40 år framöver kommer vi jobba 48 av årets 52 veckor. Det är nu vi kan leva ett liv i ovisshet, göra lite vad vi själva vill. I medgång, i motgång. Tillsammans!
Vi är nog några stycken som sitter i samma situation jag är en av dom vink vink VINK som fan! vad ska det bli av oss?!
