Bal.
Balen 2008. Obesktivligt och underbart. Tack allihopa, det visade sig bli en av de bästa dagarna/kvällarna i mitt liv.
Den 3 juni 2008, vår baldag, kom snabbare än vi någonsin trott. Efter att, i ungefär tre år, gått och längtat efter denna dag var den helt plötsligt här.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag vet inte ens om jag har förstått. Jag vet inte om jag har förstått någonting över huvud taget. Jag tror inte att jag har det, och jag tror att det kommer dröja ett bra tag innan jag gör det.
I alla fall så började det hela klockan 13.15 med fixning av balfrisyr på Salong Monica. Där befann jag mig alltså för att förvandla mitt annars så vanligt hängande hår som dagen till ära fått skum i sig, till en balfrisyr. Det väntade en otroligt varm, men väldigt trevlig, stund i stolen innan min uppsättning var klar. Jag har fortfarande lite svårt att förstå hur det kan bli så bra som det faktiskt blev, när det 95% av tiden mest ser ut som ett enda stort kaos.
När frisyren var gjord och jag tackat för mig tog jag mig hem för att göra mig iordning och vänta in mina kära vänner. Tiden sprang iväg och jag måste tacka Carolina för hjälpen. Innan jag visste ordet av var alla på plats och klara för champagne och fotografering. När jag såg mina vänner, som är något utöver det vanliga i vanliga fall, redo för bal så var det med nöd och näppe jag kunde hålla tårarna tillbaka. Ni var det vackraste mina ögon någonsin skådat.
Efter fotografering och uppladdning tog vi oss till Björkparken där alla andra studenter väntade. Det var väldigt trevligt och x antal foton senare stod vi och väntade på bussen som skulle ta oss till kvällens slutliga mål; Möckelsnäs Herrgård.
Det blev en kväll med god mat, trevligt sällskap, vals och dans. Hur konstigt det än kändes att dansa i balklänning och hur dyr drickan än var i baren så blev detta en av de bästa kvällarna i hela mitt liv. Det var helt enkelt perfekt och jag ska inte försöka förklara något mer, det går helt enkelt inte.
Tack alla som gjorde kvällen oförglömlig.
Och tack John, för världens bästa sällskap.
Den 3 juni 2008, vår baldag, kom snabbare än vi någonsin trott. Efter att, i ungefär tre år, gått och längtat efter denna dag var den helt plötsligt här.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag vet inte ens om jag har förstått. Jag vet inte om jag har förstått någonting över huvud taget. Jag tror inte att jag har det, och jag tror att det kommer dröja ett bra tag innan jag gör det.
I alla fall så började det hela klockan 13.15 med fixning av balfrisyr på Salong Monica. Där befann jag mig alltså för att förvandla mitt annars så vanligt hängande hår som dagen till ära fått skum i sig, till en balfrisyr. Det väntade en otroligt varm, men väldigt trevlig, stund i stolen innan min uppsättning var klar. Jag har fortfarande lite svårt att förstå hur det kan bli så bra som det faktiskt blev, när det 95% av tiden mest ser ut som ett enda stort kaos.
När frisyren var gjord och jag tackat för mig tog jag mig hem för att göra mig iordning och vänta in mina kära vänner. Tiden sprang iväg och jag måste tacka Carolina för hjälpen. Innan jag visste ordet av var alla på plats och klara för champagne och fotografering. När jag såg mina vänner, som är något utöver det vanliga i vanliga fall, redo för bal så var det med nöd och näppe jag kunde hålla tårarna tillbaka. Ni var det vackraste mina ögon någonsin skådat.
Efter fotografering och uppladdning tog vi oss till Björkparken där alla andra studenter väntade. Det var väldigt trevligt och x antal foton senare stod vi och väntade på bussen som skulle ta oss till kvällens slutliga mål; Möckelsnäs Herrgård.
Det blev en kväll med god mat, trevligt sällskap, vals och dans. Hur konstigt det än kändes att dansa i balklänning och hur dyr drickan än var i baren så blev detta en av de bästa kvällarna i hela mitt liv. Det var helt enkelt perfekt och jag ska inte försöka förklara något mer, det går helt enkelt inte.
Tack alla som gjorde kvällen oförglömlig.
Och tack John, för världens bästa sällskap.
Kommentarer
Postat av: rebecca
tack & kärlek!
Postat av: Hanna
hur bra som helst, det hade jag aldrig vågat hoppas på.
Trackback
