Framtid

Det är otroligt vad lite man vet. När jag kom hem idag låg det ett brev till  mig på bordet. Ett tjockt brev från Linköpings Universitet. Jag drog mig till minnes att jag faktiskt sökte in där och när jag öppnat brevet möts jag av ett "Välkommen!". Oj. Jag var hjärtligt välkommen till lärarlinjen på Linköpings Universitet. 
   
Nu ska jag ta ett par dar och fundera. Vad vill jag göra egentligen? Inte för att jag kommer komma på det under de dagar det tar för studena.nu att skicka ut min nya pinkod, men ändå.
Nej, jag vill inte plugga. Och vill jag inte plugga, då ska jag inte plugga. Men ja, vem vet. Just nu känns det bara mest förvirrat. Och jag hade nog behövt dig.

Underbara ovissa framtid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0