emeliejönsson

Nu har jag jobbat sista dagen för denna veckan, vilket känns skönt. Även om vi åker mot lite jobb de kommande dagarna känns det som en minisemester. Det ska bli helt underbart att komma iväg, med dig, till musik, värme och hyss.

Ikväll har jag äntligen fått träffa Monica och familjen Renemark. Det var, precis som alltid, hur trevligt som helst. Det blev middag på Hannahs och därefter kaffe på Sjöstugan och solnedgång vid bryggan. Supermysigt!

Jag är redan färdig med min packning. Och jag kan inte förstå det. Vad hände? Okej, vi ska inte vara borta mer än några dagar, men ändå. Jag är aldrig klar med min packning. Kan det vara så att jag äntligen lärt mig? Eller så är det helt enkelt så att jag glömt bort något väldigt viktigt. Det återstår att se. 

Emmaboda, here we come!

 

Den varmaste helgen på hela sommaren, än så länge, ska självklart vara min jobbhelg. Men vad hade jag väntat mig egentligen? 

Även om en övervägande majoritet av helgens timmar tillbringades på IKSC har jag haft en riktigt trevlig helg! Det var lugnt som bara den på jobbet och det gav mig och Malin tid för andra roliga saker som gjorde att tiden gick snabbare och dagarna blev trevligare. Nu när jag har jobbat min första helg kan jag konstatera att det inte är så farligt, alls.

Men helgen hade inte bara på jobb på schemat. Nej, det var ju dags för Kvarnavallafesten, som numera blivit ett måste. Efter jobbet i lördags hämtade jag upp Eva, som jag förövrigt saknat en massa, och körde mot Bråthult och Dennis. Där var det förfest och hur trevligt som helst. Sen bar det av vidare mot Virestad, med en liten tur inom Barkhult, och där blev det dans och skratt för hela slanten. Tack för en toppenkväll!

  

Jobbet rullar på i en väldig fart och jag är inne på min fjärde vecka. Det är konstigt. Igår bytte semestergrupperna och jag fick lära känna nya ansikten, det var trevligt!

Ikväll var det dags för mig att tillsammans med Fontänhusetgänget se Mamma Mia. Vilken film! Folkets Hus var fullsatt och bion var alldeles underbar. Great!


With love.

Jag behöver dig, mer än jag kanske vill tro.

Time, floating fast
In the odd world
The rain is pouring memories from my past
It's a huge carnaval
In my chest
I didn't know anything,
A rubber boot girl
And the queen of land
Where all the small things seems so very grand


It reminds me of you.

Idag har jag spenderat mesta delen av min vakna tid på jobbet. Jag och Malin jobbade kväll. Det var mysigt. Mysigt och stundtals väldigt stressigt. Jag tänkte innan idag att fredagskvällar på IKEA Kundservice måste vara de lugnaste någonsin. Men jag måste säga att jag blev förvånad. Det ringde faktiskt på bra, i omgångar, vilket förvånade mig. Men tiden rullade på i en väldig fart och vipps på var det dags att stämpla ut.

Hemma blev det myskväll framför tv:n med mamma. Hur mysigt som helst. Så ska hela helgen vara, en enda lång helg av vila och mys. Det behöver jag.
 

Det är otroligt vad lite man vet. När jag kom hem idag låg det ett brev till  mig på bordet. Ett tjockt brev från Linköpings Universitet. Jag drog mig till minnes att jag faktiskt sökte in där och när jag öppnat brevet möts jag av ett "Välkommen!". Oj. Jag var hjärtligt välkommen till lärarlinjen på Linköpings Universitet. 
   
Nu ska jag ta ett par dar och fundera. Vad vill jag göra egentligen? Inte för att jag kommer komma på det under de dagar det tar för studena.nu att skicka ut min nya pinkod, men ändå.
Nej, jag vill inte plugga. Och vill jag inte plugga, då ska jag inte plugga. Men ja, vem vet. Just nu känns det bara mest förvirrat. Och jag hade nog behövt dig.

Underbara ovissa framtid.

Efter en jobbdag full med roliga och mindre roliga samtal och en massa ärenden här och där kom Rebecca med Saab och hämtade mig. Nu skulle det bära av. Vi körde och hämtade Jim och Marcus för att sedan ta en vända inom Willys för inhandling av det som senare skulle bli Tacos.
    Kosan gick sedan mot Anna, rakt ut i ingenstans, och när vi alla var i bilen körde vi mot Torekov. Efter skratt, bra och hög musik, prat i munnen på varandra och allmänt kaos var jag och mina fyra hypade vänner två timmar senare framme vid Kolleviks stuga. Den var otroligt mysig och efter att vi gjort oss hemmastadda påbörjade vi matlagningen som faktiskt blev riktigt god! Efter maten blev det en mysig hemmakväll med spel, prat, skratt, god dricka och musik. En helt toppen kväll och en perfekt start på helgen! 
    När vi väl lagt oss i våra sängar somnade vi på två röda sekunder.

    Det blev ingen jättelång sovmorgon denna morgon direkt. Vi drog oss upp i vettig tid och åt en god frukost. Efter vi gjort oss iordning körde vi in till Båstad för lite rundvandring, glass och handlande.
   Därefter styrde vi tillbaka mot Torekov där vi tog en promenad och mumsade i oss pizza. Efter denna goda pizza var det dags att göra vid oss inför kvällens utgång och sedan började vår mysiga förfest i gäststugan.
    Några timmar senare körde Jims snälla mamma in oss till Båstad där vi nu träffade våra första stockholmare och entrade sedan Madison. Det som till en början var ett ganska lugnt ställe förvandlades snabbt till ett ja, jag vet inte riktigt vad. Det kryllade i alla fall av stockholmare i alla dess former.
    Det blev en hel massa dans och skratt varvat med drickapauser ute bland allt roligt och konstigt folk.
En helknäpp kväll och vi lyckades till och med komma in på V.I.P avdelningen. Det var det sjukaste på länge. Champagnen var gratis och flödade, precis som all annan dricka. Stockholmare stod på borden och stampade och det var nog två centimeters höga pölar av dricka över hela golvet. Sjukt, men ack så skoj!
    När stället stängde vid tre tog vi oss ut och lyckades haffa en taxi. Denna taxiresa var den absolut konstigaste jag varit med om. Jim stod för den främsta underhållningen. Bland annat genom att somna i taxichafförens knä. Vi blev avsläppta i Torekov och nu kan jag nog inte förklara vad som hände. Följande timme var, om möjligt, sjukare än kvällens föregående timmar. Lackning på en helt ny nivå skedde och jag vet inte hur vi tillslut lyckades ta oss till stugan. Men vi kom i alla fall hem och kunde slocka i våra sängar.

    Denna morgon var jag omöjlig att väcka. Telefonen ringde och ringde men att ta mig till den och svara var helt enkelt omöjligt. Därför blev det ett surt bemötande pappa fick när jag faktiskt orkade svara. Som tur var ändrade sig mitt morgonhumör och när jag tagt mig en dusch blev jag pigg som en lärka.
    Vi tog oss in och gjorde frukost och fick tillslut även upp killarna. Därefter tog vi oss till The big city of Torekov för att sedan hitta en mysig klippa där vi kunde lägga oss och sola. Killarna som var på efterkälken hittade oss tillslut och där fick vi en god stunds vila, sol och stenkastning. Otroligt skönt!
    Vi gick hem och städade iordning efter oss och därefter var det dags för middag. Vi fick god firre och till efterrätt bjöds vi på jordgubbar och glass.
    När vi ätit var det ledsamt nog dags att packa in pss i bilen och tacka för oss. Tråkigt tycker jag, jag hade gärna stannat en vecka till. Eller ja, varför inte hela sommaren?
    Två timmar och en vända i Markaryd och Osby senare var vi tillbaka i Älmhult och en underbar helg var över.

Tack, tack och tack för en helt perfekt helg kära vänner!

♥

Mätt och belåten efter en god kvällsmat sitter jag nu här och har klarat av min första kväll på jobbet. Att jobba till 20.00 var inte så farligt faktiskt. Okej, det är väl inte det ultinata att komma hem såhär sent. Och man får inte mycket gjort på morgonen direkt. Men ändå, efter klockan 17.00 blev det näst intill tomt på jobbet och lugnet infann sig ganska snabbt. Det var mysigt tycker jag, att bara sitta där och prata mellan samtalen. Hela dagen har varit rätt mysig faktiskt. Det tycker vi om.

Igår, den 7/7 klockan 14.15 tog jag ett stort kliv i min IKEA-karriär. Jag tog mitt första samtal! Weho säger jag.

Kvällen tillbringade jag hos Eva med mina pinglor. Mys på hög nivå! Hanna och Eva delade med sig av vad som verkat vara en underbar helg och vi mumsade i oss Ben & Jerry glass. Helt otroligt gott!

♥

Nu har halva min första jobbvecka gått. Tiden flyger iväg och dagarna rullar på i en väldig fart. Visst, jag måste väl erkänna att det tar emot lite att gå in på kontoret när vädret är som det är nu. Men pengar är pengar och min grupp är som sagt utomordentligt trevlig, det underlättar ju en del. 

Idag fick vi glass av Edwin. Vi var under gårdagen så duktiga att vi kom upp i 58%, och eftersom Edwin efter lunchen sa att vi om dagen slutade på över 55% kunde vänta oss glass, fick han stå sitt kast. 
Fikarasten på eftermiddagen innebar alltså klarblå himmel, solsken och en Magnumglass. Underbart!

Påväg hem från jobbet tog jag en tur inom marknaden, utan att göra några större fynd. Eller ja, utan att göra några fynd alls. Men det är alltid mysigt med marknader, det kan man inte komma ifrån.
 
Idag har jag även umgåtts med John. Det var väldigt trevligt som vanligt. Vi hann även med ett besök hos Lucas där Robin befann sig. Jag satt nog i och för sig mest och halvsov på altanen, socialt och trevligt.

Denna dag bjöd även på en lång, lång promenad och en skön paus i Bökhult. Det var precis lika skönt som vanligt. Jag skulle vilja bo på den bryggan hela sommaren.

Igår bjöd Hanna in till sleepover och middag. Det blev som väntat supermys och jag tackar och bockar. Vi åt tacos, fick en väldans god efterrätt, skrattade, pratade och myste. Det blev även en roadtrip till Liatorp, och x antal ideér från mig och Rebecca på hur vi skulle kunna begå självmord. Igår var vi, periodvis, inte muntra. Inte alls. Jag har idag som tur är fått tillbaka lite av min saknade optimism, det känns skönt.

När jag och Rebecca vaknade och gick ut för att äta frukost möttes vi av vad jag skulle vilja kalla en hotellfrulle. Hanna, husmor, hade varit uppe i ottan och plockat fram allt man kan tänka sig i frukostväg. Hon är fantastic! Ni är fantastic!

Nu hoppas jag bara att Hanna och Eva har det så underbart det bara går i Arivka, det tror jag att de har! Take care mina kära!