emeliejönsson

Söndag kväll och jag går fortfarande runt i mammas gamla tröja från 80-talet med en tofs mitt på huvudet. Det är väl ungefär det jag har uträttat idag. Jag har satt upp håret i en tofs. Okej, jag har faktiskt gjort ett tappert försök till att bli pigg genom en dusch och en hel massa glass, men det gick helt enkelt inte.
    Imorgon ska jag alltså infinna mig på IKSC klockan 10.00 och stanna där till 19.00 för att påbörja ännu en veckas arbete. Det ska bli trevligt att träffa alla som kommer tillbaka lugna och utvilade efter fyra veckors semester. Trevligt och konstigt, för imorgon kommer vi alltså vara 15 stycken på Saluhall när vi under hela sommaren max varit 8.
 
    Helgen denna vecka har faktiskt inte gått lika fort som helger brukar. Kanske kan det bero på att jag haft lite långledigt. Efter att jag jobbade helg förra veckan fick jag en ledig dag denna veckan och till min stora förtjusning var denna dag i fredags, tack schemaläggare!

    Min långhelg började med sovmorgon, vilket inte är så värst ovanligt när jag är ledig. Därefter gick jag de få stegen det tar att komma till Linnéhallen för att äntligen få några timmars dans med Hanna. Det blev träning, ideér och planer. Planer jag hoppas bli verklighet snart! 
    Efter dansen tog vi oss bort till Speakeasy för ett litet bröllopsmöte med Per. Med lite mer kött på benen trampade vi hem och jag började göra mig iordning för avfärd. Jag och Eva skulle nämligen äntligen ta tåget neråt i landet för att hälsa på vår älskade Donna. Det blev stadsvandring och scones innan Diana mötte upp oss och vi gick mot lägenheten. Lägenheten som förövrigt är en av de mysigaste någonsin. Kvällen bjöd på mys, god mat, skratt, minnen, prat, lite skratt till, fest, nya ansikten, utgång och dans. Den avslutades med chips och en massa mys i Dianas säng som Emilio snällt överlät till oss. När klockan ringde klockan 06.45 ville jag mest dö. Med all kraft jag hade tvingade jag upp ögonen och tryckte mig upp ur sängen. Det var dags för en tågfärd hem mot jobb. Jag fick, efter lite tjat, upp Eva och vi väckte automatiskt stackars Diana. Några minuter senare startade vår vandring mot stationen. (När jag säger några minuter kan ni kanske förstå ungefär hur vi såg ut när vi skyndade igenom Malmö och satte oss på tåget ungeför 30 sekunder innan det rullade iväg mot Småland.)
 
    Jobb var det ja. Hanna kom och hämtade mig och klockan 11.30 stämplade vi in och påbörjade det arbete vi mer än 15 timmar senare skulle stämpla ut ifrån. Men vilken dag, kväll och natt det blev. Vi fixade och donade medan Per och Jennie fotograferades och fortsatte med detta tills dess att de första gästerna anlände. Även om jag tidigare varit en aning nervös över hur kvällen egentligen skulle sluta blev det tillslut kalas! Mycket jobb med också väldigt kul. Gästerna var många men glasen som skulle diskas betydligt fler. Chokladkakan var god och Hanna var som vanligt världens bästa arbetskamrat. Även om det inte blev lika mycket dans och elakheter var kvällen helt toppen och jag började till och med gråta under talen. Hur kan jag vara så lipig?!

    När jag vaknade av att det knakade i trappan idag var klockan 13.30 och jag var, om möjligt tröttare än jag var i Malmö. Jag fick ställa in mina planer för dagen och istället beställa en fotmassage av mamma. Det var inte nådigt hur ont jag hade i fötterna när jag ställde mig upp imorse.  

    Förutom en underbar långhelg har veckan bjudit på två kvällars jobb, vilket kanske inte är så kul. Jag har även hunnit med en tripp till Liatorp med Hanna där vi lagade och avnjöt en god plockmiddag till Apocalypto. Inte den bästa filmen att se när man äter kanske, men det är bra och ger en massa minnen.

    Vilken grundlig redogörning detta blev, när det hela egentligen kan sammanfattas med ett stort leende.