En bit mandelknäck omgiven av choklad.
Daimglassen är slut. Men jag vill ha mer. Den är så god, och mamma är så bra.
Söndag igen och vart hittar jag mig själv om inte framför datorn. Jag har börjat fundera över varför jag alltid får ett bloggsug dessa dagar. Kanske kan det ha något att göra med att söndagar alltid är en lång och konstig fundera&fixa dag för min del? Men det tycker jag faktiskt ganska mycket om.
Idag vaknade jag tidigt och mysigt med en konstig energi. Det hör inte till vanligheterna att jag har någon energi över till mycket mer än att tvinga upp ögonen på morgonen. Eller att jag vaknar så speciellt tidigt heller för den delen. Men denna morgon var alltså ingen vanlig morgon. Och det visade sig att denna dag inte skulle bli en vanlig dag. När jag fått i mig lite frukost förvånade jag till och med mig själv. Kanske var det för att min lilla hydda på övervåningen sakta men säkert gått från städad till oframkomlig. De fria ytorna på mitt skrivbord, mitt golv och i min fåtölj var dränkta i kläder. Jag insåg iallafall när jag idag satte mig upp i sängen att något måste göras. Så, jag sorterade, vek och satte in hyllorna i hålen garderoben gapat tomma med ett tag och vipps, mitt rum är fint igen!
Jag har även hunnit med en ganska uppfriskande promenad med Sibbe. Honom har jag saknat, så det var great!
Nej, nu ska jag ut i solen med min bok. Vädret är underbart!
