emeliejönsson

Jag är trött. Trött och har varken lust eller ork att göra någonting över huvud taget. Skolan tar musten ur mig, bara av att ge mig vetskap om allt vi har att göra. Jag borde egentligen göra spanskaredovisningen. Eller kanske språkanalysen. Jag kunde ju läsa igenom Galwayredovisningen en gång innan imorgon, eller så skulle jag kunna börja på paneldebatten. Varför inte skriva lite projektarbetsrapport? Det behövs ju extra mycket nu eftersom all bakgrundsskrivning jag redan lagt ner tid på är borta. Precis, borta som i omöjlig att hitta. Men nej, jag orkar inte ens titta på min fina hög som tar upp större delen av skrivbordet. Inte nu.  

På lördag klockan 12.53 går alltså tåget. Tåget som ska ta SP05Ei bort från Älmhult och skolan i två veckor. Tänk att det är mer än sju veckor sedan jag skrev att det bara är åtta veckor kvar, innan vi ger oss av till Irland. Det känns som att det var igår och jag är inte mer redo för det nu än jag var då. Det kommer jag inte vara på fredag heller, om jag känner mig själv rätt. I vilket fall som helst så ska det bli skönt att komma iväg. Även om det just nu tar emot lite att lämna det fina vårvädret och allt vad det innebär så tror jag att vi kommer ha det hur bra som helst. Jag menar, jag åker ju iväg med min underbara klass, då kan det inte bli annat än toppen. 
Men det är på lördag det. Innan dess har jag sex maffiga punkter på min lista att stryka över. Undra hur glad jag kommer vara när denna vecka äntligen är över. 

Nej, gud vad jag klagar.  




Att du kan vara så nära, men ändå så långt bort.
Det är inte såhär det ska vara.


♥