emeliejönsson

Okej, mitt förra inlägg om Dag X var kanske lite väl långt, det kan jag hålla med om. Men det tog riktigt lång tid att skriva, riktigt lång tid. Men ja, nu kan jag inte publicera det längre, eftersom jag tryckte bort det. Som om inte detta vore nog har jag nu ont i halsen, jag fick visst ur mig ett litet skrik när jag insåg vad jag gjort.
Här kommer iallafall en kort version av det förra inlägget, en sammanfattning av en dag jag sent kommer glömma. 

Onsdagen den 2 april satte vi oss, i ottan, i bilen och styrde mot Växjö och Dag X. För sista gången skulle vi nu slava på denna UF-mässa. Det blev en dag av massa skratt och galna upptåg. Jag och Totte fick klara oss själva i grupp tre. Trotts att Marcus var sjuk tog vi oss alltså igenom dagen och våra uppdrag med bravur! Vi spenderade första timmen i informationdisken, innan mässan ens öppnat, vilket medförde att vi inte hade allt för mycket att göra. Som sällskap hade vi resten av vår kära klass som inte heller hade mycket för sig, det blev en trevlig timme av skratt och taskiga kommentarer, som alltid. Efter detta följde en timmes välbehövlig paus. Tack kära planerare för att du planerade dagens schema så bra, tack!
    Dagen flöt på och vi fick stå i garderoben, dela ut informationslappar, passa lekhörnan och byta parkeringen mot städning. Städning var förövrigt inte någon bristvara igår. Jag har träningsvärk efter allt sopande, det säger i alla fall lite om hur det såg ut på läktaren som blev min, Hanna och Rebeccas syssla. Det var här Rebecca la sig i/på äppelmos/skrutt och fick ny energi efter att ha suttit och stirrar ut i tomma intet obehagligt länge ;). 
    Efter ett tag tröttnade jag i och för sig på min sopkvast och bildade ett team med Totte och Rickard. Vilket dreamteam detta visade sig vara! Vi fick hemskt mycket gjort med vår sopsäck och sopskyffel, verkligen!
    När klockan närmade sig sex övergav vi Tipshallen och styrde istället stegen mot Konserthuset, där slängde vi i oss middagen och hoppade över minglet.
    Vi körde alltså hem mot Älmhult tidigare än väntat och i bilen visste vi alla att vi nu inte kunde skylla på att vi inte haft tid att plugga till det kommande rättskunskapsprovet om vi kom hem tidigt. Vi bestämde oss istället för att ge oss ut på äventyr och efter x antal ideér, både bra och mindre bra, hamnade vi tillslut i Virkenhult. Innan vi visste ordet av stod vi på bryggan redo att hoppa. Okej, redo måste jag väl erkänna att jag aldrig var, men hoppade det gjorde vi. När mina tår nuddade vattenytan utbröt någon form av panik, fy farao vad kallt det var! Inte för att jag väntat mig något annat, men herregud! Vi överlevde iallafall och körde i en varm bil hem till kära Älmhult utan några poliser eller händer på biltaket.  
    När jag kom hem i body och t-shirt, blöt i håret och med byxorna i handen trodde mamma först att vi krockat. När jag berättat för henne om vårt lilla äventyr var allt hon hade att säga följande: Ni är ju helt underbara!

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att denna dag blev ännu en helt underbar dag tillsammans med de bästa. SP05Ei, något utöver det vanliga!

TACK!



-"Var fan ska du? Va? Va? VA?! Blinka då! BLINK BLINK! Jaha, du skulle rakt fram."